onsdag 2 oktober 2013

Plötsligt händer det

Efter två fruktansvärda första skolveckor med genuin gråt och panikhysteri vid lämning, på kvällen, på natten, i sömnen, på morgonen, på helgen, osv fick jag nog och gick in till läraren efter hämtningen en eftermiddag. Jag ville veta hur vi kunde jobba på att E skulle bli trygg och glad i skolan, hur vi kunde hjälpa honom. Båda lärarna blev uppriktigt förvånade när jag berättade om att E verkligen inte ville till skolan, för tydligen var han hur go och glad som helst på dagarna. Och jag visste redan att han faktiskt gillade skolan, trots att han inte ville dit när han väl var hemma, eftersom han berättat för mig vid hämtningen att han älskade sin nya fröken och alla barnen.

Vi satt och pratade, de visade bilder på honom, visade vad de sysslade med i skolan... E var också med men lekte mest med lego och visade sina skapelser för både lärarna och mig. Jag gick hem med en bättre känsla i kroppen och tydligen kände E samma som lugn som mig - för nästa dag grät han inte alls! Älskar känslan när man vet att det äntligen vänder, att det var värt det, när stenen faller från bröstkorgen.

Det är inte bara fantastiskt i skolan, men mer om det en annan gång. 

Scootertur i parken efter skolan en varmare dag.
Badplatsen i parken funkar bra som skatepark!

Hemma är det också bättre. E har växt så mycket på bara denna korta tiden i skolan... Han är tålamodet själv när han kommer hem. C har blivit en ännu värre liten provokatör nu, när E inte låter sig rubbas hur lätt som helst. Och han saknar sin storebror, vill gärna leka JÄTTEmycket när E kommer hem. Men E vill hellre ta det lugnt och varva ner. Han pratar mer med sin lillebror, förklarar saker för honom, försöker lära honom sånger, ger honom möjlighet att vara med och leka mer än innan. Allt sker på en helt annan nivå.

Den bortre björnen fick C av sin storebror idag utanför skolan <3
Nu hänger de båda på väggen i killarnas rum.

Varvar ner tillsammans efter skolan. E kan räkna så pass bra nu att han
börjar återuppta appar som han tidigare ratat för att de varit för svåra :)

C var väldigt ledsen och avtrubbad de första två veckorna av E's skolgång. Vi gick till Stay and Play men det som innan varit så himla roligt när E var med var nu inte roligt alls. Inte ens trehjulingarna. Hemma satt han mest på soffan och chillade, ville knappt göra nåt alls, ville börja sova middag igen. Men nu börjar det lossna även för honom. Vi hittar på så himla mycket om dagarna; träffar kompisar, går till Stay and Play, gungar, åker DLR, tunnelbana och buss, åker på sångstunder (som han nu verkar älska). 

C ritar E