Ovälkomna gäster

Vi har ett nytt problem sedan ca en månad tillbaka. Varje dag hittar jag nya ovälkomna "gäster" i vår lägenhet. VARJE DAG!!! Nästan varje dag slänger vi (mest M när han kommer hem efter jobbet, jag fångar dem bara i glas och ställer dem någonstans långt bort) ut de äckliga, åttabenta monstren men det kommer bara fram nya. Och det är inga småttingar oftast. Var kommer de små jävlarna ifrån och varför dras de till just vår lägenhet??! Jag känner att mina känslor galopperar iväg och fobin växer och växer för var dag. Jag HATAR spindlar!

Igår upptäckte jag en av de mindre och skulle precis fånga den i ett glas, när den plötsligt lyfte från marken som om den fått vingar! Jag tittade närmare och upptäckte att en annan, större, variant fått syn på den precis som jag och snabbt som ögat hissat ner sig och fångat den mindre. Som middag. Jag funderar lite på om jag borde behålla den större? För att få hjälp med att eliminera alla inkräktare som kommer in balkonghållet men samtidigt kan jag inte låta bli att rysa över tanken på hur fet denna geni-spindel kommer vara i slutet av sommaren. Dilemma, eller?

Jag har inhandlat lavendel, eteriska oljor, oljebrännare och vinäger som jag ska tillverka  spindelavvisande golvrengöringsmedel med. Jag vill helst inte köpa massa gifter, eftersom det finns barn i hemmet. Samtidigt känns det ju jättetråkigt att jag inte ens vågar ha balkong eller fönster öppna. Alls. Vill inte heller gärna köpa spinderfällor, eftersom det garanterar dem en långsam död och det vill jag inte ge dem. Vill bara att de ska ta sina små håriga rövar, packa ner sina nät och dra till någon annans fest.

Som grädde på moset har jag upptäckt ganska stora mögelansamlingar på väggarna i sovrummet och hallen. Inte jättestora, men sådär 30 x 15 cm med små vidriga mögelprickar. Både C och E har varit hoptigga och snuviga säkert hälften av tiden vi bott här. Till och med jag, som inte varit förkyld på över ett år, var sjuk i 3 veckor! Dessutom sammanföll tidpunkterna för båda barnens eksemåterkomst med flytten hit. Vi visste ju att fukt var ett problem här, vi fick reda på det ganska omgående efter inflytt. Mögelrester kring fönstren, modifikationer på väggarna ("extra ventilation"), fuktigt på golvet, tvätten torkar knappt på 24 timmar… Jag ska ringa vår hyresvärd i början på nästa vecka och kräva att de gör något åt saken! Vill inte tänka på vad som skulle ske om de inte gör nåt. Eller om det blir värre! Vill ju inte flytta IGEN. Ville bo här ett tag nu… Slippa allt leva-i-resväskan-tjafs, göra oss hemmastadda.

Ljuvliga London är inte så ljuvligt just nu. Finns här verkligen inget boende som är fritt från fuktskador och spindlar??!

Ont i magen

När vi flyttade från Woolwich var jag väldigt ledsen över att vi inte fick behålla vår dagisplats, trots att de tidigare sagt att vi skulle få det. Idag är jag otroligt tacksam och lättad över att det blev så. Hade vi fått behålla platsen, hade E varit mitt i kaoset där idag :( Personalen låste tydligen in alla barnen i skolan och det verkar ha varit väldigt jobbigt för dem (såg ett av barnen på TV, där han berättade om att han var rädd och att de visste att någon hade dött eftersom det var så mycket poliser, ambulanser och helikoptrar). Ush, allt känns väldigt obehagligt och overkligt. Trottoaren där vi gick flera gånger per dag är täckt av blod... Är så äcklad av ondskan och hatet som drev de här männen till det de gjorde.

Hej igen

I Whipsnade zoo - en ny favorit.

Jag har varit ganska frånvarande på sistone och det beror mest på att det hänt så enormt mycket sedan mars.

Vi har bland annat äntligen flyttat från vår iskalla lägenhet i Woolwich! Det enda vi saknar från lägenheten är den magnifika utsikten från fönstret, men det kan vi leva med. Vi har bytt ut den mot en vy in mot en grön innergård och bor nu närmare centrum, närmare Ms jobb. Vår vardagskvalitet har förbättrats så otroligt mycket bara genom att M är hemma minst en timme längre! Här finns  även så mycket mer att göra med barnen, massa aktiviteter under vardagarna och är vi inte på humör så går vi till Vicky Park och hänger på någon av lekplatserna. Det är som att en ny fas av vårt liv börjat i och med flytten. Samtidigt har det varit ytterligare en psykisk och fysisk påfrestning och det är inte direkt vad jag behöver just nu, när väggen är riktigt nära. Jag har haft för mycket att göra och för lite ork för att göra någonting utöver det som verkligen måste göras.

Lägenheten är jättebra på alla sätt och vis och vi tycker mycket om den, även om det finns en del mindre bra grejor som vi måste få fixade (mer om det någon annan gång). Jag minns att jag frös hela första veckan trots att vi hade 28 grader inomhus, gasvärmen igång hela tiden. Det var nog av bara farten, eftersom jag frusit så förbaskat i förra lägenheten och kroppen inte kunde slappna av.

Jag saknar Es dagis och det gör nog han också. Han har tyvärr inte kunnat få plats på något dagis här och jag är orolig att engelskan blir lidande inför skolstart i september. Men han pratar mer och mer och man kan faktiskt föra enkla samtal med honom, vilket är helt fantastiskt och jag är sååå stolt!

Jag saknar också de människor vi lärde känna i Woolwich under vårt år där, men det är inte jättelångt och vi kommer säkert fortsätta träffas fast troligtvis inte lika ofta eller spontant.

Jag är så dålig på att lära känna folk. Jag hade jättelätt för det innan, men nu är det annorlunda. Jag utgår från att folk ändå inte kommer gilla mig och läser in massa saker i deras beteende. Jag pratar ofta med andra mammor på öppna förskolan, men det är som att jag läser signaler och situationer fel. Känner mig helt socialt handikappad, som om jag hade dyslexi fast i sociala sammanhang, interaktion mellan människor. Jag har inga problem att kallprata med människor men på något sätt är det omöjligt för mig att hålla kvar bekantskapen, jag vet inte hur man gör??! Jag skäms också för att jag är en sån usel vän åt de vänner jag redan har, är fruktansvärt dålig på att hålla kontakten. Vet inte varför det blir så… Ska försöka jobba på det när jag löst de mest akuta problemen jag slåss med just nu.

Well, det blev visst lite längre än jag tänkte från början. Eurovision är inte så kul som vi tänkt oss heller - därav mer tid att skriva. Både jag och M sitter med datorerna i knät och halvkollar på TVn. Många bra bidrag men också många sömnpiller. Extranumren var suveräna och vi älskar Petra Mede :)