Stund av panik och lite bilder

Glömde berätta vad som hände igår. Eftersom helgerna är helt värdelösa att besöka Westfield-gallerian på, så bestämde jag att jag skulle passa på när barnen somnat i vagnen inför middagsluren och ta DLR till Stratford. Sagt och gjort, vi kom dit och det var helt okej med folk, plats i gångarna etc. Men så vaknade E av musiken och fick vara med och välja skor och mössor etc. Allt gick hur bra som helst. När även C vaknade började det bli lite stressigt och jag fick bråttom att göra klart alla inköpen innan helvetet skulle bryta ut. Så när allt var klart och vi egentligen var fria att återvända hem, fick jag plötsligt ett infall att jag skulle återvända till en av affärerna och kolla om de hade några plagg i andra färger och storlekar. Skulle inte gjort det...

E hade börjat bli lite otålig och vägrade vara kvar med oss. Jag berättade för honom att han måste vara nära eftersom vi annars kan tappa bort varann. Sen vände jag blicken i TRE SEKUNDER medan jag fortfarande pratade med honom. När jag kollade tillbaka var han borta! Tänkte först att han säkert bara står bakom hyllan, för han är riktigt orolig för att tappa bort oss i vanliga fall. Men... Kollade bakom hyllan och där var tomt! Kollade bakom nästa och nästa och nästa, snabbade stegen, hjärtfrekvensen steg, kallsvetten samlades i pannan och jag började se skräckscenarion framför mig. Jag frågade folk om de sett en pojke med röd tröja, frågade vakten som stod vid dörren - ingen hade sett något.

Så efter några minuters panikslaget letande går jag förbi hyllan där han försvann och hör ett litet ynkligt "Maaaaamma...". Och visst tusan, när jag går närmare ser jag hans lilla ansikte titta fram UNDERIFRÅN hyllan! Han har alltså krupit, nej, ålat in under en klädhylla, som dessutom har kläder ner till marken. Herregud vad rädd jag var!!! Jag får nog lägga mina shoppingdrömmar på hyllan för några år framöver. Och köpa något slags halsband eller armband till båda barnen, där vi kan ha telefonnummer och sånt ifall de kommer bort någon gång.

När barnen nu ändå sover (och det tog låååång tid att nå dit idag), tog jag tillfället i akt och finkammade mobilen efter fler bilder från de gångna veckorna. Här är resultatet:

Ibland hittar vi C i E's säng <3
Han vill alltid sova nära, nära.

E rejsar på sjukhusgården i väntan på att få komma in till dr

Aga och C

Varje morgon klockan 6 sprang smågrabbarna in till Aga och väckte henne :)

Jag och Aga fick en kvalitetsdag ensamma och vi åkte då
till Notting Hill. Jag villa gärna smaka bakelser från
Hummingbird Bakery, eftersom jag har en bok som grundaren
skrivit och jag hade varit sugen på denna sedan jag fick boken
för ett år sedan. Den var inte lika god som den såg ut tyvärr :/

Aga fyllde år dagen efter hon åkte hem, så vi smygfirade henne
med en alldeles för söt och sliskig tårta, som ändå fick
klart godkänt av barnen dagen efter. Vi sjöng också,
men guuud så dåligt! :D

Jag och E i tunnelbanan.

Denna bilden är ju bara för go :) E ser helt bakis ut och C
ser ut att ha varit i slagsmål och fått en blåtira. I själva verket
är E bara trött och C hade en ögoninfektion...  

På lekplatsen i närheten med en nyligen hemkommen pappa

Så här ser det ut när vi bakar: E lugn och harmonisk, C skrikandes.
Röran blurrad i bakgrunden :) Har städat sedan dess...

Sen blir bakverken färdiga och då är allt bra igen :)

C matar lill-bebisen och tar en "slurk" själv då och då

Vi ser dagligen alla möjliga slags båtar och fartyg. Men någon gång
ibland händer det att vi får se en lyxkryssare. De är ENORMA!!
Ser dock inte ut så på denna bilden, tyvärr.

Solen skiner, molnen är grå

Vädret är fantastiskt och så fort barnen vaknar tänkte jag att vi skulle gå ut en sväng! Det är inte lika hett som det var igår, så det ska nog gå bra. Igår fick barnen bada kallt/ljummet i badkaret för de var så varma och svettiga att jag tyckte synd om dem. Jag önskar att vi hade en trädgård, så att vi kunde vara där ute hela dagarna. Gå in när vi skulle äta och sova middag... Bada i en egen liten pool, lukta på egna blommor, ligga halvnaken och sola utan att skämmas över sin dallriga jello-kropp :) Drömmar... När vi vunnit på lotto ska vi slå till.

Stackars E verkar ha ätit nåt dåligt för hans diarréer är värre än vanligt idag. Men pott-träningen går hur bra som helst trots detta, han springer till toan direkt. Fast man får vara snabb att upptäcka det eftersom han inte ropar när han är klar. Bajsränder på toasitsen är ingen favorit här :) Enda problemet är att han är för smal för kalsonger. Hittar verkligen inga kalsonger som passar hans lilla, pyttekropp. De har ju inga kalsonger till bebisar, vad jag vet, och det är väl den storleken han har på rumpan/midjan. Minsta kalsongerna jag hittat åker av direkt så fort han ställer sig upp.

Som jag befarade, så visade mina blodprover absolut ingenting och dagens återbesök hos läkaren var ingen höjdare eftersom de inte anser att det är något fysiskt och därför säger de att det kommer gå över av sig självt. Jag verkligen HATAR att inte bli tagen på allvar och dessutom patroniserad (kan man säga så på svenska??), även om det är en trevlig läkare som gör det. Kanske värre då, för då blir jag automatiskt trevlig tillbaka istället för att ta striden... Hon sa i alla fall att med två små barn och flytten så hinner jag säkert inte vila ordentligt och det kan vara en infektion som sitter kvar, det kan vara stress - jo, tack. Hon fick det att låta som om det var vanligt att må lite kasst när man har två små barn att ta hand om... Men varför orkar de festa så himla mycket då? Fast jag kan ju ha fel... Kanske känner sig alla småbarnsföräldrar som otränade fetton som just sprungit maraton av att bara byta blöja, resa sig från soffan eller plocka upp leksaker från golvet. Är det så?

Tills vidare får jag nu alltså klara mig själv med mitt kassa mående och hoppas att "det går över". Jag har läst lite på nätet och slog bland annat upp min hormonspiral i FASS. Jag förfasades lite över att jag har i princip alla mycket vanliga och vanliga biverkningar och nu funderar jag på att ta ut den och se om det blir bättre.

Faktiskt, så har humöret börjat bli lite stabilare nu. Lite fler berg än dalar på sistone. Jag har börjat införa lite rutinändringar och testar andra lösningar än de vi brukar använda oss av. Till exempel maten, när den lagas och vad som lagas. Försöker att reagera annorlunda när barnen bråkar, lösa konflikter med avledning, fråga E vad C gjorde istället för att skälla på honom att han slåss etc. Vissa saker funkar, andra inte. Försöker också ha det mer städat här hemma. Det lyfter humöret några nivåer för jag känner att jag i alla fall inte behöver ha det hängandes över mig. Till exempel har jag lyckats bli kvitt tvättberget Everest nu... Sååååå skönt!!! Och snart ska vi börja packa och åka hem till Sverige och hälsa på alla fina nära och kära <3

E och C tittar på "Stora maskiner", avsnittet om dumpers.
E: Dumper... Dum... Per. Han är inte snäll mamma!

Midsommar firades mest inomhus i skydd från regnet. Det blev matjes,
potatis, smör, gräddfil, gräslök och rosé. Till efterrätt blev det jordgubbar
med mascarponekräm. Mums!

Efteråt åkte vi färjan till andra sidan Themsen och hittade en kul lekpark.

Gungar med pappa

Musikgrejerna i lekparken var väldigt populära

Denna grafittin, eller vad man ska kalla den, är så snygg!
Minns att vi gick på stan allihop men jag kan verkligen inte
komma på vilken dag eller ens vilken stadsdel den var i.

Minimuffins

Idag har vi bakat. Ja. Igen! :) Det blir ganska mycket bak här hemma och med mycket menar jag kanske en gång i veckan eller varannan. Kanske inte så mycket trots allt, men säkerligen mer än vad det brukade vara innan.

Jag hade en period i mitt liv när jag kände för att kräkas så fort jag såg bilder på glada familjer med små barn som snällt och lydigt hjälpte till med bakningen eller vad det nu kunde vara. För så hade vi det verkligen inte och jag ville så gärna att det skulle vara så. Så fort bakgrejerna kom fram här innan så blev det B R Å K! Skrik, bråk, frustration och till slut harmoni när vi alla proppade munnen full med doftande kakor och kroppen full med socker. Nu har jag kommit på världens bästa grej och det är förberedelser! Jag tar fram koppar och skålar och fyller dem med rätt mängd ingredienser INNAN någon unge får komma i närheten av köket när vi ska baka, laga mat eller vad det nu kan vara. Och... det funkar!!! I alla fall med E. C störtlipar så fort han ser en visp verkar det som. Eller snarare så fort han inte får göra allt, helst nu med detsamma, alla skålarna på en gång, kladda, smaka - och gud förbjude om en ingrediens försvinner ner i vispskålen och TAR SLUT! Då är det världens undergång och ett oändrigt skriande... Bakade med bara honom idag och det vill jag inte göra om utan hörselskydd. Men med E går allt som smort. Nuförtiden, alltså. Jag hoppas så innerligt att C når till samma nivå väldigt snart och att det blir samma sak med pyssel och målning inom kort för båda. Tänk att kunna få pyssla och måla och skapa med sina små älsklingar! Utan bråk och stoj och klister på kläderna, färg i håret, klump i magen... Drömmar...

För framtida bruk, lägger jag in receptet på våra utomordentligt goda minimuffins. De blev en braksuccé och de är så små att det inte hinner bli speciellt mycket kladd innan de försvinner ner i barnmagen. Och det bästa av allt - de gick hem så pass bra hos E att han åt säkert 10 stycken! Vi väntar med spänning på att det ska ge utslag på vågen :) Jag älskar muffins, för de är så lätta att göra mjölkfria under de perioder där vi kommer ha mjölkfri kost!




Saftiga minimuffins med mint och choklad
Ca 30 st

Dessa muffins är väldigt saftiga och nästan lite kladdiga i konsistensen.
Inget torrt fluffigt här, alltså.

2 ägg
2,5 dl socker
100g smält smör, går utomordentligt med mjölkfritt
1,5 dl mjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
0,5 tsk bakpulver
4 msk kakao

1 tsk pepparmintssmak (mindre om det är pepparmintolja!)

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Smält smöret
3. Vispa ägg och socker
4. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vispa ner i äggblandningen
5. Vispa i smöret och sist mintsmaken
6. Häll upp i små miniformar (de från Ikeas julserie var otroligt bra). Jag fyllde en plastpåse och klippte av ena hörnet, så att jag kunde fylla formarna. Det blev så petigt annars.
7. Sätt in mellan mitten och lägsta i ugnen
8. Sänk värmen till 170 grader efter 3 minuter
9. Ta ut efter ytterligare 8-9 minuter.

Ta-daaa!

Efter skrikfesten. C gömmer sig i skåpet
i väntan på att gottigheterna ska bli klara

E med sina stora kärlekar:
Muffins
Musse
Papy (iPad)

Idag är det midsommarafton för alla vänner och familj i Sverige. Här i England jobbar man och vi ska kanske fira imorgon. Det ska tydligen bli lite midsommarståhej i Hyde Park, så vi ska troligtvis dit och kika. Sill och potatis blir det i alla fall - tack vare Famo, som tog med sig mumsig matjes när hon hälsade på för ett par veckor sedan. Det vattnas i munnen :) Ska kanske göra jordgubbsbakelser till efterrätt också. Glad midsommar alla!

Bloggtorka och svammel

Jag skrev mycket dagbok när jag var liten. Nu i efterhand har jag läst dem alla och hälften av alla inlägg börjar med "Kära dagbok, förlåt att jag inte har skrivit på flera veckor"... Och jag har tydligen inte ändrats på den fronten för jag uppdaterar här max en gång i veckan, troligtvis ännu mer sällan. Man tror att man kommer minnas allt som händer, men så är inte fallet och definitivt inte när det gäller mig (minne som en guldfisk). Men trots detta, eller kanske just på grund av detta, lever jag kvar i illusionen om att jag kommer minnas allt. Varje ny tand som tittar fram, varje nytt ord som för första gången når ut utanför barnens huvuden, varje ny gest... Ja, allt! Men så är det ju detta med tiden också. Den räcker bara inte till... Kvällarna är ofta korta och intensiva, när vi försöker få ordning på allt som plockats fram under dagen och sen stupar vi i säng. På dagarna försöker jag vila ikapp men det går ju inte alltid så bra.

Vi har haft besök i en vecka nu och nu när Aga har åkt, känns det tomt och trist. Ska försöka att lägga upp lite bilder på vad vi gjort och vilka ställen vi besökt men det blir säkert inte av :)

Jag fick även tummen ur och beställde en tid på vårdcentralen till mig själv. Jag har varit så fruktansvärt trött, hängig, snurrig, illamående, öm etc de senaste månaderna och jag var jätterädd att inte bli tagen på allvar när jag väl sökte hjälp. Men hon jag pratade med verkade vara jättehjälpsam och redan nästa dag fick jag tid för blodprovstagning. Nästa vecka blir det besök hos en läkare och innan dess inväntas blodprovsvaren. Jag hoppas nästan att det är något. Något obetydligt litet, lättåtgärdat givetvis, så att jag kan få lite piller eller extra vitaminer eller vad det nu krävs och att det sen går över och jag kan vara "jag" igen. Är rädd att de inte hittar något alls och det visar sig att mitt nya jag helt enkelt mår så här pissigt och grinigt. Vad jag är tacksam över att vi haft så mycket besök de senaste veckorna!! Det känns som om det har hållit mitt humör på en någorlunda bra nivå under längre perioder än bara en dag i sträck. Och igår och idag har faktiskt (knappt så jag vågar skriva det) varit mycket bättre! Undrar om det bara är lugnet före stormen... 

Besök och Brighton

Kusiner <3 Lilla D fattas dock här.
Bild lånad från faster Kristina.

Farmor och gänget var här i förra veckan och det var jätteroligt att få träffa dem! Det kan tyckas galet att det var 5 personer plus oss 4 i vår lilla, ännu inte helt uppackade lägenhet men det var inga problem alls (utom möjligen C's dagliga ylande, som även gjorde våra gäster extra ljudkänsliga)! Barnen lekte och hade skoj, sprang, hoppade, skrattade, bråkade och var lyckliga. Vi blev uppassade med hemlagad pizza och annat smaskens, städhjälp och mycket mer. Jag hann till och med packa upp 5 lådor från sovrummet och 2 i vardagsrummet, vilket blev möjligt när Macke fixade klart vår bokhylla! Vi besökte Tate Modern och käkade på pub - för övrigt den godaste hamburgaren jag nånsin ätit, gjord på chorizo och vildsvin! Vi var på Kew Gardens. Igen. Vårt nya favoritställe på jorden, kan man nästan säga. Jag fick till och med en vilodag när nästan alla åkte till Shoreditch men jag, E, Macke och kusin EL stannade kvar och hade världens slappardag! SOM jag behövde den dagen :) Har inte varit ensam så länge med min underbara, lilla E sedan i höstas och han blir som sitt gamla jag när inte lillebror C är med och stjäl uppmärksamhet. De är båda totalt annorlunda när man umgås med dem på tu man hand och det är så skönt att få se den sidan av dem ibland.

Helgen har varit väldigt upp och ner. På lördagen hade jag först några mindre och större psykiska sammanbrott, men till slut lyckades M övertala mig att vi skulle åka till Brighton och tur var väl det för Brighton visade sig vara alldeles underbart! En fantastisk stad med pittoreska hus, galna palats och en härlig stenstrand som E älskade! Han fick med sig en ordentlig samling runda stenar därifrån, som nu ligger trygga i en ask i lekrummet. Så fort vi kom ner till stranden, tog jag med honom så att vi kunde kika på vågorna. Det var väldigt blåsigt, men det kändes ändå som om vi kunde gå ganska långt fram. I sista stund såg jag den enorma vågen som kom mot oss och jag hann precis ta upp E i famnen när vattnet störtade mot oss. Nja, så farligt var det inte men jag fick vatten upp till halva vaden, så E hade blivit ordentligt blöt. Sedan gick vi mot piren och kollade på alla fina båtar. På piren spelade vi lite i arkadhallen (vann givetvis inte ens en penny) och köpte massvis med godis som vi käkade upp på väg tillbaka till tåget.

Idag har vi mest tagit det lugnt, men ändå hunnit med en hel del. Smågrabbarna har haft lite längre hår ett tag nu men eftersom det blir ganska varmt om dagarna nu så fick de nya sommarfrisyrer. Det vill säga snagg. De var så otroligt duktiga och det var första gången med trimmer - något som innan varit väldigt läskigt. Speciellt för E. Men allt gick hur bra som helst. I eftermiddags var vi ute på vår allra första  gemensamma gångpromenad, alltså där vi gick på promenad alla fyra. Vi hade inte ens med oss vagnen, vilket vi senare ångrade när vi kom på att 13 kg småbarn plus packning och nyköpta flaskor med vatten inte alls var någon höjdare att kånka runt på :)

Nyklippta bröder på promenad