Dags att göra läxan

Har så förbaskat ont i ryggen sedan E föddes 09... Egentligen sedan ännu längre tillbaka. Och nu desto mer sedan C också kom till världen. Förrförra sommaren var jag hos en naprapat, som konstaterade att mina magmuskler är fullkomligt odugliga och jag fick i läxa att göra magmuskelövningar för att förbättra dem och därmed minska trycket på min stackars ryggrad. Sanningen är att i samma stund som jag flyttade hemifrån för 10 år sedan, så blev jag totalt värdelös på att göra läxor... Min plugghästtid var över, jag ville något annat, komma ur rollen som jag fått mer eller mindre ofrivilligt. Min självdisciplin blev obefintlig och jag har givetvis inte orkat göra de här övningarna och sitter fortfarande med odugliga muskler på magen (en hel del fläsk också för den delen).

I December 2011 började jag få otroligt ont i skuldran. Första månaden kunde jag knappt andas och trodde det var något fel på lungan - röntgen visade inget. Efter ett tag gick jag till läkaren som sa att det nog bara var stress och att det säkert skulle gå över... Säger de alltid det om allt??? För tre månader sedan gick jag dit igen och sa att nu har det gått ett år och det borde kanske gått över nu om det var stress... Jag bad om att få en tid hos sjukgymnasten och det fick jag.

Nu har jag varit där några gånger och det känns riktigt bra! Min fantastiska sjukgymnast har konstaterat att det är mina revben som är alldeles för stela på ena sidan och alldeles för rörliga på andra sidan. Första gångerna tryckte hon bara på revbenen och ryggraden men eftersom det endast hjälpte 2-3 dagar efter besöket så har jag nu fått... Japp; ny läxa - en massa övningar! Hon upplyste mig också om att jag är extremt överrörlig i nästan alla leder och att hela min kroppstyngd vilar på leder istället för att musklerna ska jobba. Svag alltså, förtvinade muskler... Dålig hållning. Härligt.

Jag fick rejäl träningsvärk av att bara testa övningarna hos henne och det känns riktigt bra! Jag har gett mig tusan på att göra dessa övningar tills nästa gång jag träffar henne och jag HOPPAS att det äntligen ska ge långvariga resultat på den förbaskade skuldran/revbenet och ryggen. Jag blir helt tokig vissa dagar! Kan knappt tänka på annat än att det gör så ont eller är så obehagligt.

På banken...

Hittade denna text i några gamla dokument på datorn. Det är från när vi precis hade flyttat hit (alltså mitten av mars 2012) och flängde runt på stan för att hinna göra allt pappersarbete asap:


För några dagar sedan fixade vi en massa praktiska saker på stan. Jag hämtade papper från 1st Contact, så att jag lättare skulle kunna få ett konto på banken, vi träffade banktjänstemannen, fixade National Insurance Number och hämtade registrationsformulär på vårdcentralen. 

Allt gick väldigt smidigt men jag kan inte släppa några saker som blev så otroligt fel och lustiga. Vi var på banken och skulle fixa konto till mig. Mannen bakom skrivbordet, som för övrigt liknade Kumar från Harold & Kumar Go to White Castle på pricken var extremt trevlig och tillmötesgående - speciellt mot M. M hade redan ett konto på banken och vi skulle fixa så att vi delade detta konto. Det började med att banktjänstemannen frågade ungefär 45 gånger ifall M verkligen var heeeeeeeelt säker på att jag skulle få tillgång till hans pengar. Han fick mig inte alls att känna mig som en billig gold digger house wife... Smidigt värre.

Sedan fortsatte det på den vägen.

Jag gav honom mitt pass, så att han kunde kopiera det. Han kollade på det lite snabbt och började knappa på sitt tangentbord samtidigt som han sa nåt i stil med: - You know, you don't look like yourself on that photo (taget för ett år sedan). It must have been during the time when you met M and he decided that he wanted to marry you. Jag vet inte om han ens blev medveten om den nedvärderande icke-komplimangen han precis givit mig. Menade han att jag ser ut som skit nu? Eller sa han fel? Hoppas att han sa fel och att han skämdes ihjäl sen...

På tal om hur fel det kan bli: M uppmärksammade mig på en väldigt rolig sak häromdagen. Jag råkade gå in i en kvinna i affären och utbrast reflexmässigt "Oj!" på svenska. Sen kom jag på mig själv och sa "I'm sorry" också, bara för att inte vara otrevlig. M drog mig lite i armen och påminde mig om att "Oi" ju faktiskt är något man använder om man menar något i still med "Vad fan gör du! Se dig för!". Oops...

Sopor

M lagar mat i köket, medan barnen leker i vardagsrummet.

- Pappa, har du några sopor?, frågar E som leker med en sopbil.
- Nä, men du kan fråga grannarna, föreslår pappan.
E funderar en stund och springer sedan till C.
- Grannen, har du några sopor?, undrar han.
- Mmmghmmhg, svarar C som vanligt.
E springer till köket igen och säger uppgivet:
- Pappa, grannen kan inte prata!

I vagndjungeln igen...

Vår dubbelvagn kommer mycket snart nå slutet av sin karriär hos oss. Varken E eller C sover vanligtvis på dagarna längre och det händer kanske två gånger i månaden att vi använder båda sitsarna. C vill gå själv hela tiden och får ofta psykbryt om han tvingas sitta i vagnen för länge. E är ofta trött och vill bli buren, åka på hjulskydden eller helt enkelt sitta i vagnen. Så jag tänker att vi säljer traktorn och köper en lite nättare vagn som man kan ha åkbräda på. Beggad givetvis...

Så nu är vi där igen, i barnvagnsdjungeln. Eller inte vi utan jag, för M kunde inte bry sig mindre. Jag vill helst ha en vagn där man kan ha barnet både framåt och bakåt och där ståbräda får gott om plats så att jag kan köra den utan att behöva gå en kurs i akrobatik… Inga McLaren och sånt. Vill ha en vagn med ett handtag och inte två stumpar. Det ska vara 4 hjul helst också. Enkelvagnen vi har idag har 3 hjul och den har tippat över på bussen vid ett flertal gånger - med barn i. Maxvikten på de flesta vagnar här ligger på 15 kg, men jag har lärt mig att det bara är för att de testas med 15kg i UK. Man får kolla på informationssidor från t.ex. USA och Australien för där testas de med mycket mer.

Detta är vad jag kollar på just nu:

1. Bugaboo Bee
Det är nog den vagn som de flesta rekommenderar av de jag pratat med. Lätt, smidig, liten, går att vända sitsen, oändliga färgkombinationer, gott om plats för barnet, gott om plats för ståbräda, bra sufflett på de äldre modellerna. Egentligen den mest "perfekta" av de jag sett, men ett stort, stort minus är att den har så otroligt små hjul. Vet inte om de skulle klara snö eller ens blask men å andra sidan vet jag inte heller om det spelar någon roll. När snö blir aktuellt igen så är C 3 år gammal och E 4,5.

2. Babyjogger City Mini
Älskar att den är så nätt och lätt att fälla ihop med en hand. Minus är att den bara kan vara vänd framåt och att det är lite ont om plats för ståbräda :/ 4-hjulsvarianten verkar vara ganska ny, så priset blir säkert därefter. På plussidan är dock att den tål många kilon, vilket skulle förlänga dess livslängd.

3. Babystyle Oyster
Gillar att den finns i massor av färger och att dess sits går att vända. Har sett den på stan och gillat det jag såg, men har läst att en del tycker den är dåligt bygd. Det stora pluset jämfört med Bugaboo är priset...

4. iCandy Cherry
Har bara sett den i lekparken, men gillar den av det jag såg. Uppnår den samma kvalitet som de andra iCandy-vagnarna så är det ju kanonbra, men är inte säker på om den gör det då det är iCandys "budgetvariant". Plus är att den verkar ha bra med plats till ståbräda och att man kan vända på sitsen.

Vi får se vart vi hamnar...

Inte lättlurad

- Vad är det här?, frågar E och pekar på en liten ask i hyllan.
- Det är tamponger, svarar jag.
- Bindor?
- Nej, tamponger. Sådana som Isia hade, fortsätter jag och syftar på ett annat samtal han hade med sin moster för några månader sedan.
E funderar en kort stund och utbrister sedan med stora ögon:
- Är du en... tjej???
- Ja, säger jag och skrattar.
E tittar först på mig som om han precis blivit lurad och sen utbrister han i ett lättat jag-gick-nästan-på-det-fniss:
- Nääääää! Du är ju mamma!

I sagornas värld

Varje kväll när jag lägger barnen, så berättar jag några sagor för dem. Inte lästa från böcker, utan tagna direkt från huvudet, fantasin. Jag brukar fråga E vad han vill att sagan ska handla om och sedan väver jag på sagan utifrån hans önskemål. Ibland är det en hit och han vill höra samma saga flera kvällar i rad och då kan jag krydda på den och utveckla den, men behålla samma händelseförlopp. C är mer för sånger och han vill gärna att vi sjunger vid sängdags, så det blir lite mix.

Ofta tar jag inspiration från sagor jag själv tyckte om när jag var liten. Men det är helt sjukt vad lite jag minns! Knappt ett enda slut finns kvar i minnet!

Visst vet jag att i "Bockarna Bruse" var det tre bockar och ett troll och att de hela tiden bad trollet vänta till den större bocken, men vad tusan händer när den största bocken klampar på bron?? Eller vad händer när Törnrosa faller i sömn, efter att ha stuckit sig på nålen? Eller när prinsen (prinsessan?) klätt ut sig till åsnepojke? Eller om prinsessan som ville få en gåva som ingen annan sett och där hon får ett äpple av en pojke som hon blir förälskad i? Eller legenden om hur havet blev salt, där en girig man inte lyssnar till hur man stänger av en kvarn som maler salt och där kvarnen fortfarande står och maler på havets botten… Men varför ville han ha salt och varför var han ute på havet?? Och han som skulle koka soppa på en spik (eller sten?) - varför gjorde han det? Och han som går till kungen och hittar lera, en gammal träsko och en kråka, vad gjorde han med dem sen och varför??

Minns en saga, som handlar om två systrar - en elak och en snäll, varav den snälla faller ner i en brunn. Sen hjälper hon en massa människor där nere i brunnen och kommer upp och blir belönad med massa pengar (tror jag). När den elaka systern ser detta vill hon också bli rik, så hon hoppar ner i brunnen och är bara elak, så hon får tjära istället för pengar. Mer detaljerat än så minns jag inte, bara att budskapet var att man bör vara hjälpsam om man vill få något tillbaka. Det är så med nästan alla sagor! Så frustrerande! Till och med Hans och Greta, som ju borde vara ganska självklar; två barn hittar ett pepparkakshus i skogen, blir tillfångatagna, gödda, sen puttar de in häxan i elden och återvänder hem. Men vad jag minns fanns där även vita stenar för att hitta hem, någon svan som de flyger på i slutet, Greta lurar häxan, rikedomar eller mat?? Allt blir bara till en enda stor härdsmälta av korta sagosekvenser. Jag ska nog köpa en sagobok med alla de klassiska sagorna, så att jag kan lära mig dem igen! Nästa gång jag är hos mamma ska jag även försöka hitta böckerna med gamla östeuropeiska legender också. Tror jag gillade dem när jag var liten, men om jag minns rätt så var det farmor som läste dem för mig - varför är de då hemma hos mamma och troligtvis inte ens mina?? Minnet sviker även där.

Jag vill köpa gingerbread men och kräm
och knappar, har E sagt i några dagar nu.

Vilken lycka när han väl fick det han ville!

Glada lillgrodan C <3

Brandrisk???

Jag vet inte om jag skrivit om detta innan men jag och vår lägenhet har en love-hate-ralationship, kan man säga. Jag älskar den på ett sätt men hatar den på ett annat. En av de största anledningarna till hatet är kylan. Jag antar att det är ganska genomgående för de flesta hushåll i England - att de är dragiga och svinkalla. Men i ett nybyggt hus med knappt 7 år på nacken borde det väl inte vara så extremt kallt?!

Lägenheten värms upp av en billig, kass AC som sparkar upp vår elräkning till skyhöga höjder. Inte nog med att den har svårt att värma lägenheten, så sätter den igång kylningen och spyr ut is på oss en gång i timmen, vilket håller nere värmen ännu mer. Är det över 10+ ute så är det helt okej, men när det börjar gå mot 8+, så hänger AC:n helt enkelt inte med och tar semester. Den senaste månaden har varit den kallaste här i England och vi har inte haft mer än 18 grader, som varmast, under majoriteten av den tiden. Och då är det medeltemperaturen som räknas - i vardagsrummet är den lägre än så på grund av stora, fönster som inte är tätade blandat med totalt värdelös isolering. Under kylningen är medel nere på 16. Stänger jag av AC:n för att slippa is-blåsten under denna kvart så drar inomhustempen ner till samma nivå som utomhustemperaturen på nolltid! 

7 grader inomhus borde väl ändå inte tillhöra vardagen???

Innan jul någon gång fixade de värmen - det visade sig att vi i 10 månaders tid hade haft en trasig AC, som inte hade möjlighet att lägga i nästa växel - Boosten. Den pajade givetvis efter 2 veckor.

Igår fick vi äntligen (efter MÅNGA om och men, många arga mail och samtal) besök av en specialist, som konstaterade att kablarna i switchen för hela AC:n hade blivit förstörda. Jag vågar inte ens tänka på vilken brandrisk detta inneburit under de månader som vi bott här! Eller risken för att få en rejäl stöt... Jag undrar om inte vår elräkning också påverkats av detta.

Brandrisk?? Inte undra på att vi hört elektriskt
sprakande i köket...

Nu har vi en ny, snygg switch utan brännmärken. MEN - han glömde troligtvis att fixa den förbannade boosten (som han ju var där för att fixa från första början), som hjälper till att värma upp ordentligt, så vi har lika kallt som innan :( Orkar inte bråka mer med dem om det här... Det känns som om det kan kvitta, eftersom vi flyttar om några veckor. Åh, vad jag hoppas att nästa lägenhet blir varmare under vinterhalvåret!!!