Manodepressiv eller hormonöverdoserad?

Från att ha varit på gränsen till nervsammanbrott är jag nu så överlycklig att jag känner mig alldeles berusad och sprallig! Är helt tokigt glad och kär.. Just nu existerar inga problem, jag är lätt som en fågel som virvlar runt på en klarblå himmel. Det känns som om jag ska spricka av all positiv energi jag har i mig :D *dansar*

Nu ska jag använda all denna energin till att göra något nyttigt.. Korrekt- till att städa min läg.. *harkel* soptipp. Jag ska vräka dammråttorna, utplåna möglet på smutsdisken och utvisa skräphögarna till helvetet.

När verkligheten hinner ikapp

Det har inte varit så bra med humöret de senaste dagarna. Blir irriterad på allt och lipar för minsta lilla, vilket för övrigt också är himla irriterande i sig. Jag önskar mig en stresskudde som jag kan klämma på när jag blir ohövlig. Eller lugnande piller.. Hehe. Jag tror det är tentorna som knäcker mig... Jag är helt sönderstressad! Har en omtenta redan nästa helg men problemet är att jag inte vet vilken del av tentan det är jag kuggat på och det verkar inte finnas någon på administrationen som gör det! Så vad i helsike ska jag plugga på?! Å andra sidan förväntar jag mig inte så mycket av byggsektionen - där råder ALLTID kaos.

Problem nummer två har hängt med i några år nu. Som alla fattiga studenter, är även jag trött på att middagen, d v s dagens enda mål mat alltid består av pasta och budgetfalukorv eller köttbullar från Willys. DET om något är irriterande (jag måste skärpa mig)! Fast å andra sidan så är det kanske inte så konstigt att man blir irriterad när man går runt och är hungrig hela tiden... Längtar till nästa CSN! Jag tror jag ska leta igenom alla skrymslen och vrår efter lite pengar så jag kan gå och köpa något onyttigt att äta på ICA. Hihi! Så busigt :P
Har funderat mycket idag på hur folk förändras. Man tror att man känner någon utan och innan men plötsligt hinner verkligheten ikapp en och man upptäcker att människan inte alls är samma som man trodde. Det är läskigt... Jag antar att man blir hemmablind och håller fast vid bilden av en person, trots att personen förändras. Jag trodde inte att jag tillhörde de människorna som gör så! Snacka om självinsikt! Hade någon berättat om att allt som hänt under den senaste tiden för typ 2 år sedan så hade jag bara skrattat människan rätt upp i ansiktet. Att allt kan förändras så mycket på så kort tid! Inte sagt att det förändras till det sämre dock! För just nu är allt härligt underbart :) Har inte varit så här lycklig på länge. weee!

När ensam blir apatisk

Varför blir jag alltid så apatisk när jag är ensam..? Jag sover inte, äter inte, pratar inte... Jag gör absolut inte ett piss! Ryggraden ser ut som en vissen banan - ve och fasa om den förblir i den formen när jag reser mig upp! Vad som är ännu mer skrämmande är att byxorna tycks ha växt fast i stolen! En placeboeffekt givetvis - orsakad av att jag är totalt omotverad att flytta arslet från stolen framför datorn för att ens gå på toa, ta en macka eller glo på TV för omväxlings skull.

Jag sitter alltså vid datorn halvt avsvimmad av näringsbrist och med uringula ögon på grund av att jag inte orkar gå de fem meterna som jag har till WC. Internet slukar min själ och verklighetsuppfattning samtidigt som idiotiska minispel dödar min tid som jag egentligen borde använda till att vara en duktig student och plugga för att klara alla omtentor som hänger över mig. Som bekant är omtentor egentligen tentor som man kuggat på en gång för länge sedan - i mitt fall på grund av att jag gjort ALLT utom att plugga. Tentaperioderna är enda tiden på året då min lägenhet ger ett så rent och välorganiserat intryck att man nästan kan spegla sig i det.

Min räddning är äntligen här! Jag är turligt nog hundvakt i helgen och min lilla söta skyddsling kom precis hit, så nu blir det massa hundbus istället! Yeeehaaaa :P

P.S. Jag önskar mig en hund!