Utsikten från vårt fönster

Jag fullkomligen ÄÄÄLSKAR utsikten från våra fönster och från strandpromenaden utanför! Den är helt magnifik och förgyller även de tristaste regndagarna. När vi flyttar är det nog just utsikten jag kommer sakna mest...

Varmare tider

Äntligen har solen tittat fram och bjussar snällt på minst 27 grader varje dag. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!!! Det är så otroligt skönt att känna solens värmande strålar mot huden och jag känner verkligen att jag börjar leva igen! Visst, träden var gröna redan innan, fåglarna sjöng innan, många gick omkring i shorts trots regnet men det är ju ändå något som saknas när det bara är grått, grått och grått ute varje dag i flera förbenade veckor...

Mamma och Syster Isia var här i fem dagar förra och förrförra veckan och det gav ett enormt lyft i mitt sinne! Att bara kunna vara med två underbara människor, visa dem hur vi har det, shoppa, gå på sight seeing, PRATA, skratta, grilla, kunna duscha mitt på dagen, kunna sminka sig ordentligt, låta ryggen vila en stund, se barnen så glada och uppspelta... Det är livet :) När de åkte var vi alla ledsna. E gick runt och letade och luktade på kuddarna, där de sovit och berättade för oss med glädje att kudden "luktar Isia". Sen låg han där och sniffade och myste och pratade om allt vi gjort under dagarna som de var här. Men snart ses vi ju igen! Och om bara några dagar kommer Faamo och Faster Tina med hela familjen och det längtar vi också till så otroligt mycket!

Tänk att lite vuxet sällskap och solen var till stor del, det som behövdes för att mitt humör skulle bli så pass mycket bättre! Jag har till och med lite idéer om vad jag ska göra för pyssel och inspirationen till vårt företag börjar sakta men säkert växa.

Jag skippar förresten Storebror-och-Lillebror-grejen. Det känns inte "oss". Vi använder medvetet aldrig de benämningarna hemma och det känns bara konstlat att kalla dem för det här på bloggen. Nu får Storebror vara E och Lillebror är C. Kort och gott.

På tal om. Sovsituationen har blivit ohållbar just nu. E har ju en egen säng intill vår stora och C sover mellan mig och M. Men nu har lilla kramiga böktrollet C börjat sparka ut sin kära pappa mot kanten, vilket gör att han får ont i ryggen. Så jag antar att vi får köpa en juniorsäng till E, så får C ärva spjälisen. Problemet är bara att vi inte har råd med det just nu. Ska kolla runt lite på nätet efter beggade saker också, men då måste vi ändå betala extra för transport och jag misstänker att slutsumman blir densamma som om vi skulle köpa ny säng från Ikea. Eller kanske inte... Vi kanske kan spara några hundralappar (jag tänker fortfarande lite i SEK!! :S) på det sättet ändå. Tills dess får vi prova annat. Vi kanske kan byta plats i sängen och se vad som händer, eller så får M sova i bäddsoffan i vardagsrummet... Vi får se.

E snuttar sin fot <3 Så har han gjort ända sedan han var  bebis.

C hade en tillfällig flirt i Hyde Park häromveckan :)

Det var KALLT vissa dagar när mamma och Isia var här... Här syns E's
"spotty bag", som han kallar den - eller "potty bag", som han själv säger.
TV-favoriten Mr. Tumble har en prickig väska och E har sedan länge
velat ha en likadan.

Tittar på film (troligtvis favvisen "Skönheten och Odjuret") med Isia

Morgonmyser med Babcia (mormor) och Isia. Min lillasyster är så söt :)
Kudden på bilden (gulgröna hjärtat) är hennes snuttekudde som hon haft
sedan hon var riktigt liten. Hon kan inte sova utan den, trots att hon nu är 20 <3

Alla trängs för att få vara nära pappa när han kommer från jobbet!

Vi besökte Kew Gardens i helgen. Jisses vad vackert det är där!!!
Jag ångrar så att jag inte tog med mamma dit medan hon var här... Hon älskar sånt här!
Och nu vet jag hur jag vill bo. När vi vunnit några miljoner, alltså... 

Från hjärtat

Dagarna blir till veckor och sedan månader. Det slog mig idag att London har varit vårt hem i över 2 månader nu!! Det känns overkligt. Vi trivs bra och det känns väldigt "oss" på något sätt. Men det är såååå ensamt! Inte för att jag umgicks speciellt flitigt med människor när vi bodde i Malmö, men jag saknar ändå att vi åt middag med våra vänner då och då, att man bara kunde sticka iväg en helg till mormor/farmor/kusinerna… Här har jag i och för sig mina fina kusiner, men jag vill inte bli en börda och plötsligt hänga hos dem hela dagarna. Jag har ventilerat mina tankar med en sjuksköterska på barnsjukhuset och hon tipsade mig om en massa grejer. Play groups och sånt som anordnas av förskolorna i området. Jag är lite sugen på att gå dit men jag vet inte om jag vågar. Inte för att jag är blyg eller så, utan mest för att småkillarna är så fruktansvärt busiga och bråkiga med varann. Jag kan inte tänka mig att själv gå till lekparken med båda för storebror kutar runt som en dåre och testar gränser hela tiden och lillebror vill utforska allt också. Dessutom är det ju ganska svårt att komma in i gemenskaper och vilka är mer sammanbundna än mammor, som troligtvis träffats sedan de blev gravida… Dessutom är det ju inte alls säkert att man får något intellektuellt utbyte med andra bara för att man träffas i en play group. Kanske barnen är det enda vi har gemensamt..? Mitt dåliga självförtroende sitter gjutet bak i huvudet och spökar. Men vi ska testa i alla fall.

En annan sak som jag funderat över är språket. Storebror börjar lära sig allt mer engelska och uttryck som "hello", "one, two, three", "thank you", "naughty, naughty", "sad", "happy" och en massa annat är vardagsmat för honom nu. För mig är det annorlunda. Eftersom jag knappt pratar med vuxna, så ger till och med några artighetsmeningar med postgubben en känsla av att ha vaknat till liv efter en hundraårig vuxendvala. Mitt svenska ordförråd har krympt under åren hemma med barn, vilket givetvis innebär att det engelska ordförrådet knappt går att öppna… Så när jag kommer till läkaren på sjukhuset och ska förklara något och stakar mig redan i början, så känner jag mig så otroligt dum i huvudet! Helt totalt elva korkad. Denna känsla resulterar i att svengelskan kommer fram - BÅDE i ordförråd och UTTAL! Det fula, svengelska uttalet. Jag hatar det!

Alla sjukhusbesök har gått bra. Storebror har varit en sann, liten hjälte med enormt mod och stor humor, charmar alla han träffar. Och han älskar det, vår lilla entertainer. Hjärtultraljudet gick hur bra som helst och läkaren var pedagogisk och klickade med oss allihop. Till och med blodproverna - som för övrigt togs med VENFLON för att de skulle ha så mycket blod (!!!) - gick över förväntan, utan minsta lilla tår pga att ovannämnda sjuksköterska varit så underbart förutseende och gett oss bedövande salva innan. I sista stund, innan vi gick hem kom de på att vi måste ta blodtryck också. Eftersom det aldrig varit några konstigheter med storebrors blodtryck, tänkte jag mest att det var ett onödigt ont som ändå inte kommer visa nåt. Men så visade det sig att det var väldigt högt och sjuksköterskan ropade in läkaren för att han skulle prata med oss. Det visade sig att vi måste kolla blodtrycket under ett par veckor nu, för om det fortsätter vara högt så måste medicinering sättas in för att skona storebrors ensamma, stackars njure. Said and done, idag var en sköterska här och mätte med tre olika apparater och det var bättre, men fortfarande lite högt. Det ska mätas i två veckor till, så vi får se. Han mår bra, så vi misstönker inget konstigt.

Vi har märkt att storebror mår bra av att veta exakt vad som ska hända. Han får inga utbrott då, han vet precis vad som förväntas av honom, inget kommer som en läskig överraskning. Jag ringer numera innan varje besök och frågar vad vi kommer göra, hur det kommer göras etc, så att jag kan förbereda honom flera dagar innan och förklara, upprepa och se till att han förstår vad som kommer ske.

 Jag själv är lite randig i humöret just nu. Ena stunden är jag harmonisk, lyrisk och lugnet själv, andra stunden är jag som en förbannad hulken med blå, bultande ådror i pannan och lust att skrika, kasta saker i väggen och bara gråta av frustration, desperation och ilska. Det sistnämnda har många olika anledningar:

1. Oftast är det lillebrors klara, höga, skräckfilmsinspirerade tjut som utlöser en rad händelser (förutom skadade trumhinnor och tinnituspip, då). Storebror blir tokig, kastar allt han håller i händerna, om det så är en skål med mat/snacks eller dricka/glas etc, sen kastar han sig på golvet eller helt enkelt går fram till lillebror och klöser honom i ansiktet tills han slutar. Helst i ögonen. Helst hårt. Och helt med de vassaste naglarna. Tjutet övergår då i gråt och skrik. Helst från båda. Ibland från oss alla tre när jag helt enkelt inte orkar mer. Vi har hörselkåpor framme och om lillebror är på tjuthumör, så brukar storebror få ha dem på sig ett tag. Jag kör med mina öronproppar. Men det funkar inte alltid. Och de slåss ändå. Storebror klöser, lillebror biter. Provocerat och oprovocerat.

2. Bristen på tid för mig själv. Hela min kropp längtar efter några timmar vid ritbordet, med penseln i högsta hugg eller färgglad lera utspridd på hela bordet. Jag vill pyssla, måla, skulptera, bygga om möbler - bara SKAPA! Helst med mysig musik i lurarna och ingen unge som drar mig i kläderna. Men det går aldrig. Tar jag fram pennor till båda barnen, så slutar det alltid i hysteriska utbrott från oss alla. Storebror som ska ha ALLA pennor själv, lillebror som äter upp pennorna - och jag, som inte får göra annat än att lösa bråk och gräl. De timmarna jag får för mig själv någon gång ibland går till att städa och få ordning på kaoset här. Varje dag kollar jag bloggar och inspiration på nätet. Dessa människor som verkar ha all tid i världen, som skapar så fantastiska saker. Jag beundrar dem. Jag inandas den kreativa andan och känner att jag också kan. Sen faller allt sönder, för jag kommer på att jag faktiskt inte kan trots allt. Och jag känner mig begränsad av min egen oförmåga. Sen blir jag bara mörk inuti och hittar ingen mer inspiration. Bara bottenlös bitterhet...

3. Ont. Jag har så förbaskat ont i kroppen! Varje morgon är en pina och känns som om jag blivit misshandlad under natten. Ryggen gör ont på flera olika ställen och nu kan jag även räkna revbenen till kollektionen av smärtpartier. Det känns som om hela revbenen är täckta av blåmärken. Trodde första det var träningsvärk, men det går inte bort och har inte gjort på över en vecka. Skuldran och lungan joinade smärtskaran i slutet av december och har fortfarande inte gått bort. Jag kan knappt ligga på ryggen för då kan jag inte andas. Lägg till två barn som gärna vill bli burna mest hela tiden (annars elvar!!!), utmattning och frustration så blir det ingen bra kombo.

Nog med gnäll. Idag skiner solen, lägenheten är städad, barnen sover och imorgon kommer världens bästa mamma och syster <3 Idag är livet ganska härligt ändå.

Jag har hittat en helt fantastisk mammablogg, som inte bara tar upp det där rosenskimrande, myspysiga och underbara när man är förälder. Där är det hemorrojder, skrikiga nätter, galna mammakänslor och annat som gör mig så mycket lugnare när jag förstår att jag inte är ensam om att känna såhär inför min roll som mamma. Men hur hemsk dagen än varit och hur skit jag än mått, så kan jag inte annat än förundras över hur fina, vackra, speciella och underbara barn vi har. Skulle inte byta bort dem för något i hela världen :)

Världens underbaraste, nybadade barn som tittar på godnattsaga

Äntligen!!!

Efter veckor av regn, blåst, regn och lite mer regn, ser jag en klarblå himmel! Hoppas, hoppas det fortsätter så.

Tid är en bristvara här...

Det är lite ont om tid till att göra något alls, så uppdateringarna har fått stå tillbaka lite. Det kommer lite bilder från de senaste två, tre veckorna om någon dag. Tills dess lägger jag in våra fina småkillar från igår, när det var fint under tre timmar och vi gick till lekparken. Annars är det mest grått, trist, regnigt, blåsigt och annat icke-somrigt...

På helgerna hittar vi istället på annat kul, som att besöka naturhistoriska museet. Båda skruttarna älskade dinosaurierna där sist. Fast storebror var lite rädd, speciellt för dinosaurierobotarna, som verkligen var verklighetstrogna (om Jurassic Park nu är verklighet)! Det var hur häftigt som helst där!!! Vi kommer säkert åka dit många gånger till under sommaren. Men vi tar nog tunnelbanan nästa gång. Nu gick vi dit och det tog nästan 3 (ja, tre!!!) timmar för storebror ville gå själv :) tunnelbanan tillbaka tog 10 minuter...

Imorgon blir det heldag på sjukhuset. Storebror ska ta olika prover och göra om hjärtultraljud, så att läkaren här (som för övrigt verkar JÄTTEBRA) vet hur det står till i lilla bröstkorgen. De kommande månaderna har vi en hel del besök på sjukhuset för dietistrådgivning, njurultraljud och annat. Sååå skönt att ha fått en så trygg läkare och hamnat på ett sjukhus som känns helt rätt!

Sjukstuga

Förra fredagen den 13:e var vi först på hudkliniken för lillebrors blodiga eksemutbrott och senare på kvällen var vi på akuten eftersom han klämt huvudet i dörren. En vecka senare fick vi hem brev från smittskyddsinstitutet, där det stod att vi utsatts för nån smitta, minns inte ens vad det var. Röda hund eller nåt annat prickigt.

Denna fredagen den 13:e verkar bli en favorit i repris till viss del. Lillebror vaknade klockan 5 och kunde inte andas. Astmamedicinen funkade inte alls, så vi ringde 999 och fick en ambulans till sjukhuset. Måste säga att sjukvården här verkar vara väldigt bra! Redan nu, 07.30 är killarna på väg hem efter att ha fått träffa läkare och efter att ha fått medicin! I Sverige hade vi nog fortfarande suttit i väntrummet på barnakuten, skulle jag tro.

Det visade sig vara krupp, så han fick lite sterider. M ska berätta allt när de kommer hem igen. Lillebror verkar ha fått tillbaka sitt eksem också. Det började igår med fläckar på hela kroppen och sen på kvällen hade han fått början till röda bölder på låren. Hoppas det inte blir lika utbrett som förra gången :( Har smörjt med kortison, men det hjälpte inte förra gången så vi får se.

Storebror är också sjuk, har 40 graders feber och hallisar. Vaknade flera gånger inatt och trodde att det fanns en dammsugare i sängen. Han är livrädd för dammsugaren. Vi har en självgående som heter Roomba - Oomba, som han själv säger. Senare i soffan fick han panik igen och skrek att Oomba var under täcket. Vi fick undersöka alla filtar, täcket och kudden och sen fick Oomba komma fram och stå på golvet i köket, så att han skulle se att den inte var hos honom. Men han var ändå orolig. När jag råkade sätta mig på kanten av täcket sen så utropade han ängsligt : "Hände där mamma??". Jag sa att det bara var mammas rumpa. "Mhm", sa han, la sig ner och somnade.

Så ser det ut hos oss just nu. Det och regn. Och åska. Som storebror också är livrädd för. När det mullrar gömmer han sig helst mellan mina fötter eller klättrar upp i famnen och håller fast som en panikslagen koala. Lillebror verkar inte bry sig så mycket om den. Intom om Oomba heller för den delen. Han vill helst springa efter den och trycka på knapparna.

Så här såg det ut i förrgår.

Lillebror har kommit hem och andas ok. Storebror är jättetrött.

Mamma lagar pannkakor på beställning.

Mina små sjuklingar… Vi ska ha en mysdag idag och bara ta det lugnt. Kanske hinner packa upp en och annan flyttlåda också?

Här kommer lite bilder från senaste 2 veckorna:

En dag i Greenwich Park. Storebror älskar att hälla vatten
och hjälpte gärna barnen att bygga tunnlar och fylla dem.

Lillebror fick en present från Poundland.
Mycket uppskattat av alla, både barnen och mig ;)

Vi gick förbi en affär som precis höll på att stänga och storebror fick
alla ballonger de haft i skyltfönstret! Åh, vad stolt han var!!! Och
ballongerna möttes av många leenden och nyfikna barn på stan.
Strax innan vi hoppade på tåget gav han bort dem till en annan pojke.

En helt vanlig dag i London :)

Ende bilden från London Zoo. Entrén var svindyr och storebror var mer intresserad av
 lekparken än av djuren. Han fick dessutom skoskav och kunde inte gå mer.

Lillebror är en riktig djurmänniska och älskade allt! Han stod med näsan tryckt mot
rutorna och lockade på djuren; kici-kici, som babcia lärt honom.

Barnen somnade efter Zoo och vi gick till Camden. Detta är på väg dit.

Också på väg till Camden, eller kanske redan där. Minns inte...

I Camden, festivalstämning året runt tydligen. Jättehäftigt!
Barnen vaknade inte trots all musik runtomkring.

Barnen leker tillsammans. Det händer inte ofta...
"Tillsammans" betyder oftast att de slåss annars.

Tänk vad lite snack med fina familjen kan göra för underverk!
Älskar Skype!

Storebror vill allt själv!
Kan fälv!

Hela påsken har gått åt till att bygga Ikeamöbler :)
Det börjar kännas mer hemtrevligt nu!
Men fortfarande långt kvar tills jag blir nöjd.

Hårdare tider

Förra månaden överskred vi vår budget rejält… Jag fattar knappt var allt försvann! Mitt midjemått är dock av annan uppfattning. Nu har vi gått igenom hela budgeten igen och denna månaden ska vi vara stenhårda med att följa den! Ingen mer hämt-mat, inget godis, ingen vardags-öl, inget handla-varje-dag. Fördelarna är ju givna; mer pengar till annat och att vi kanske kommer bli lite mer "i form". Nackdelarna; mer tid i köket, vilket ger mindre tid med barnen som i sin tur leder till mer kaos.

Vi jobbar mycket med kaos just nu. Jag försöker införa olika tänk för att klara vardagen. Barnen är i en fas, där de inte kan lämnas ensamma ens en minut. De bråkar direkt! Och lillebror har blivit mer hämndlysten och avundsjuk än han var innan. Igår skulle jag hämta nåt i köket, kanske tog max en minut och det slutade med att lillebror har klösmärken på hela ryggen och storebror blev biten i armen… Man kan tro att det är två vilda hundar jag har och inte två barn som emellanåt är riktigt gulliga mot varann. Idag lekte de med Duplo tillsammans - alltså byggde på samma torn båda två. Det gick riktigt bra när jag var med, så jag hoppas att vi är på väg åt rätt håll.

En annan sak vi jobbar med just nu är att storebror inte ska ha napp så mycket. Hans bett är verkligen nappformat och vi har fått en deadline av tandläkaren till att sluta med napp helt. Den är redan i juli, då han fyller 3. Alltså bara några månader till!!! Fattar inte hur vi ska klara det. Han är extremt fäst vid napp och snutte. Nappen är liksom en del av hela nappe-snutte-grejen och han får vansinnesutbrott så fort nappen inte hamnar i munnen när han vill. Och på tal om snutte… Lillebrors  är borta. Tror den försvann på väg hem igår men han verkar inte sakna den! Hoppas fortfarande att jag på något magiskt vis ska hitta den här hemma.

Idag ska vi till pappas London, som storebror säger. Vi ska alltså till centrala London, för att träffa M efter jobbet. Innan dess ska vi förbi Greenwich Park, för de har en riktigt nice lekpark. Väntar bara på att barnen ska vakna.

Litte bilder från de senaste dagarna:

Vi besökte Greenwich Park och Observatoriet.
Helt underbart väder och fantastisk utsikt!

Storebror behövde inte ens jacka och
han är EXTREMT frusen av sig!

Träden börjar få löv :)
Det kommer säkert bli helt grönt under denna veckan!

Bajs-safari förra veckan. Det verkar vara ganska vanligt
att strunta i att plocka upp sin fyrbente väns avföring från gatan...
Äckligt, om du frågar mig. Spännande om man frågar Storebror.

"Pappa hemma!", skriker Storebror när M kommer innanför dörren
och sen klänger de båda på honom så att han knappt får av sig skorna <3

Harmoni i kaoset. Detta är future play room.
Mer om det snart...

Dagens nice grej: Fruit bars (School bars). Alltså inte såna klibbiga, sötliskiga dadel- och russin bars, utan såna som smakar GOTT! De är gjorda av fruktpuré, fruktjuice och torkad frukt, som koncentreras och blir till bars. Inget tillsatt socker och de har konsistensen av fruktkola, typ Maoam. Perfekt för utflykten, precis vad jag letat efter!