Oväntat

Hela sommaren har gått och jag har inte skrivit ett enda ord. Har tänkt på det flera gånger men inte orkat eller haft tid... Det har hänt så himla mycket och tiden bara rusar iväg. En månad kunde lika gärna varit en vecka! Har verkligen ingen koll på tiden alls.

Men nu kanske jag kommer igång lite igen. Jag känner ju trots allt att jag behöver skriva för jag glömmer så himla fort! Genom åren har jag skrivit en hel del mail till min familj och ibland när jag söker efter något specifikt så ögnar jag igenom historiken på skickade. Nästan varje gång blir jag så fruktansvärt överraskad över att dessa mail är skrivna av mig! Den jag var då, för till exempel 1 år sedan. Oftast minns jag inte känslan eller händelsen, ibland känner jag inte ens igen mig själv.

Jag tänker ofta på det nuförtiden; hur jag förändrats. Speciellt när jag träffar min syster som på många sätt påminner mig om mig själv så som jag var i hennes ålder. Hon är så godtrogen, glad och öppenhjärtad... Det är precis så, som jag var när jag kände mig som bäst, speciellt under mina somrar när jag fick klara mig helt själv i Polen. Nu är jag inte alls sån längre. Jag är mer cynisk, bitter, instängd. Jag litar inte på att människor är vad de verkar vara. Jag undrar så varifrån denna förändring kommer. 

De senaste åren har mitt "jag" gått på sparlåga. Jag har inte varit mig själv, knappt utvecklats på ett personligt plan. Jag har glömt bort mig själv och huvudsakligen varit mamma. Stundvis har jag mått så dåligt att jag helt enkelt bara orkat vara. De sista månaderna har jag känt att detta håller på att vända, men det är svårt att kicka igång sig själv igen. Veta vad jag vill, hur jag är, hur jag ville vara. Det är svårt att börja bry sig och ta hand om sig själv igen!

Det var ju inte meningen att inlägget skulle bli såhär allvarligt. Därför avslutar jag med en kul bild. Och en smiley face :)