Stund av panik och lite bilder

Glömde berätta vad som hände igår. Eftersom helgerna är helt värdelösa att besöka Westfield-gallerian på, så bestämde jag att jag skulle passa på när barnen somnat i vagnen inför middagsluren och ta DLR till Stratford. Sagt och gjort, vi kom dit och det var helt okej med folk, plats i gångarna etc. Men så vaknade E av musiken och fick vara med och välja skor och mössor etc. Allt gick hur bra som helst. När även C vaknade började det bli lite stressigt och jag fick bråttom att göra klart alla inköpen innan helvetet skulle bryta ut. Så när allt var klart och vi egentligen var fria att återvända hem, fick jag plötsligt ett infall att jag skulle återvända till en av affärerna och kolla om de hade några plagg i andra färger och storlekar. Skulle inte gjort det...

E hade börjat bli lite otålig och vägrade vara kvar med oss. Jag berättade för honom att han måste vara nära eftersom vi annars kan tappa bort varann. Sen vände jag blicken i TRE SEKUNDER medan jag fortfarande pratade med honom. När jag kollade tillbaka var han borta! Tänkte först att han säkert bara står bakom hyllan, för han är riktigt orolig för att tappa bort oss i vanliga fall. Men... Kollade bakom hyllan och där var tomt! Kollade bakom nästa och nästa och nästa, snabbade stegen, hjärtfrekvensen steg, kallsvetten samlades i pannan och jag började se skräckscenarion framför mig. Jag frågade folk om de sett en pojke med röd tröja, frågade vakten som stod vid dörren - ingen hade sett något.

Så efter några minuters panikslaget letande går jag förbi hyllan där han försvann och hör ett litet ynkligt "Maaaaamma...". Och visst tusan, när jag går närmare ser jag hans lilla ansikte titta fram UNDERIFRÅN hyllan! Han har alltså krupit, nej, ålat in under en klädhylla, som dessutom har kläder ner till marken. Herregud vad rädd jag var!!! Jag får nog lägga mina shoppingdrömmar på hyllan för några år framöver. Och köpa något slags halsband eller armband till båda barnen, där vi kan ha telefonnummer och sånt ifall de kommer bort någon gång.

När barnen nu ändå sover (och det tog låååång tid att nå dit idag), tog jag tillfället i akt och finkammade mobilen efter fler bilder från de gångna veckorna. Här är resultatet:

Ibland hittar vi C i E's säng <3
Han vill alltid sova nära, nära.

E rejsar på sjukhusgården i väntan på att få komma in till dr

Aga och C

Varje morgon klockan 6 sprang smågrabbarna in till Aga och väckte henne :)

Jag och Aga fick en kvalitetsdag ensamma och vi åkte då
till Notting Hill. Jag villa gärna smaka bakelser från
Hummingbird Bakery, eftersom jag har en bok som grundaren
skrivit och jag hade varit sugen på denna sedan jag fick boken
för ett år sedan. Den var inte lika god som den såg ut tyvärr :/

Aga fyllde år dagen efter hon åkte hem, så vi smygfirade henne
med en alldeles för söt och sliskig tårta, som ändå fick
klart godkänt av barnen dagen efter. Vi sjöng också,
men guuud så dåligt! :D

Jag och E i tunnelbanan.

Denna bilden är ju bara för go :) E ser helt bakis ut och C
ser ut att ha varit i slagsmål och fått en blåtira. I själva verket
är E bara trött och C hade en ögoninfektion...  

På lekplatsen i närheten med en nyligen hemkommen pappa

Så här ser det ut när vi bakar: E lugn och harmonisk, C skrikandes.
Röran blurrad i bakgrunden :) Har städat sedan dess...

Sen blir bakverken färdiga och då är allt bra igen :)

C matar lill-bebisen och tar en "slurk" själv då och då

Vi ser dagligen alla möjliga slags båtar och fartyg. Men någon gång
ibland händer det att vi får se en lyxkryssare. De är ENORMA!!
Ser dock inte ut så på denna bilden, tyvärr.