fredag 29 juni 2012

Solen skiner, molnen är grå

Vädret är fantastiskt och så fort barnen vaknar tänkte jag att vi skulle gå ut en sväng! Det är inte lika hett som det var igår, så det ska nog gå bra. Igår fick barnen bada kallt/ljummet i badkaret för de var så varma och svettiga att jag tyckte synd om dem. Jag önskar att vi hade en trädgård, så att vi kunde vara där ute hela dagarna. Gå in när vi skulle äta och sova middag... Bada i en egen liten pool, lukta på egna blommor, ligga halvnaken och sola utan att skämmas över sin dallriga jello-kropp :) Drömmar... När vi vunnit på lotto ska vi slå till.

Stackars E verkar ha ätit nåt dåligt för hans diarréer är värre än vanligt idag. Men pott-träningen går hur bra som helst trots detta, han springer till toan direkt. Fast man får vara snabb att upptäcka det eftersom han inte ropar när han är klar. Bajsränder på toasitsen är ingen favorit här :) Enda problemet är att han är för smal för kalsonger. Hittar verkligen inga kalsonger som passar hans lilla, pyttekropp. De har ju inga kalsonger till bebisar, vad jag vet, och det är väl den storleken han har på rumpan/midjan. Minsta kalsongerna jag hittat åker av direkt så fort han ställer sig upp.

Som jag befarade, så visade mina blodprover absolut ingenting och dagens återbesök hos läkaren var ingen höjdare eftersom de inte anser att det är något fysiskt och därför säger de att det kommer gå över av sig självt. Jag verkligen HATAR att inte bli tagen på allvar och dessutom patroniserad (kan man säga så på svenska??), även om det är en trevlig läkare som gör det. Kanske värre då, för då blir jag automatiskt trevlig tillbaka istället för att ta striden... Hon sa i alla fall att med två små barn och flytten så hinner jag säkert inte vila ordentligt och det kan vara en infektion som sitter kvar, det kan vara stress - jo, tack. Hon fick det att låta som om det var vanligt att må lite kasst när man har två små barn att ta hand om... Men varför orkar de festa så himla mycket då? Fast jag kan ju ha fel... Kanske känner sig alla småbarnsföräldrar som otränade fetton som just sprungit maraton av att bara byta blöja, resa sig från soffan eller plocka upp leksaker från golvet. Är det så?

Tills vidare får jag nu alltså klara mig själv med mitt kassa mående och hoppas att "det går över". Jag har läst lite på nätet och slog bland annat upp min hormonspiral i FASS. Jag förfasades lite över att jag har i princip alla mycket vanliga och vanliga biverkningar och nu funderar jag på att ta ut den och se om det blir bättre.

Faktiskt, så har humöret börjat bli lite stabilare nu. Lite fler berg än dalar på sistone. Jag har börjat införa lite rutinändringar och testar andra lösningar än de vi brukar använda oss av. Till exempel maten, när den lagas och vad som lagas. Försöker att reagera annorlunda när barnen bråkar, lösa konflikter med avledning, fråga E vad C gjorde istället för att skälla på honom att han slåss etc. Vissa saker funkar, andra inte. Försöker också ha det mer städat här hemma. Det lyfter humöret några nivåer för jag känner att jag i alla fall inte behöver ha det hängandes över mig. Till exempel har jag lyckats bli kvitt tvättberget Everest nu... Sååååå skönt!!! Och snart ska vi börja packa och åka hem till Sverige och hälsa på alla fina nära och kära <3


E och C tittar på "Stora maskiner", avsnittet om dumpers.
E: Dumper... Dum... Per. Han är inte snäll mamma!

Midsommar firades mest inomhus i skydd från regnet. Det blev matjes,
potatis, smör, gräddfil, gräslök och rosé. Till efterrätt blev det jordgubbar
med mascarponekräm. Mums!

Efteråt åkte vi färjan till andra sidan Themsen och hittade en kul lekpark.

Gungar med pappa

Musikgrejerna i lekparken var väldigt populära

Denna grafittin, eller vad man ska kalla den, är så snygg!
Minns att vi gick på stan allihop men jag kan verkligen inte
komma på vilken dag eller ens vilken stadsdel den var i.

2 kommentarer:

  1. Tjenare Londonpappa här!
    Vad jättekul att hitta en svensk familj här.

    Vi har bott i det här området i över fem år nu så vi har en hel del att berätta, dagis är lite subjektivt för dom är lite olika. Kan säga att familjelivet verkligen lossnat för oss dom senaste sex månaderna och nu har vi flera vänner med barn här i området. Vi har två barn i åldern 3,5 och 1,5.

    Det bor dessutom en svensk tjej från Uppsala med två flickor i Plumstead, hon har bott här i typ 10 år :-)

    Det är lustigt att jag känner igen nästan alla bilder som du postat i din blogg, ni måste bo vid Masthouse quay precis bredvid färjan?

    Kan vi inte maila eller köra facebook istället? Du kan nå mig på emanuel.berglund@gmail.com

    Vi höres!
    Emanuel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad kul :D Jag har skrivit till dig på Facebook! Eller, jag tror (och hoppas, annars blir det konstigt) att det var du. Mailar också för säkerhets skull!

      Radera