... fick jag äta upp det. För i natt var det minsann bara vanliga snutte som kunde trösta en yrvaken, stackars E. Men det gick över efter några minuter och så var det bra med det. Den nya snutten har sina fördelar den med.
Eftersom det gick så fruktansvärt bra att bryta denna besatthet så funderar jag på om vi helt enkelt ska sluta med nappen också i samma veva. Vi kanske ska "glömma" den också någonstans? Vi har redan vant C vid en napp som E fullkomligen hatar så han kommer kunna fortsätta med sin napp i några månader till medan vi jobbar lite med E. E är redan väldigt duktig på att bara ha den när han sover eller är ledsen. Vågar jag hoppas att det ska funka lika smärtfritt?
Idag hände ett mirakel till! Nämligen att E var själv på dagis. SJÄLV! Alltså som i "utan mamma". Vi körde en lite annan taktik idag, då jag helt enkelt kramade honom hejdå, sa att jag och C nu skulle gå och att vi ses om en stund. Och visst grät han och var fly förbannad, men sen hade han tydligen lugnat sig väldigt fort. Nat (en av pedagogerna) hade tagit ut honom i foajén, där han konstaterat att vi inte var kvar, varpå han helt enkelt gått tillbaka och lekt vidare. Som om det var det mest självklara i hela världen. Vad bättre är så hade han varit glad när vi inte var där! Han hade fin kontakt med de andra pedagogerna, pratade och visade grejer för dem... Helt fantastiskt! Jag hämtade honom efter 2 timmar och han blev jätteglad över att se mig och ville gå hem. Imorgon kör vi samma och håller tummarna!!!
Under tiden som E var på dagis hann jag och C handla mat, fönstershoppa kläder och köpa lite smink till mig. Mitt gamla smink är nämligen just gammalt och varje gång jag använder det får jag mer och mer allergi i ögonen. Nu har jag sett ut som en små- och rödögd liten gris i ansiktet i två dagar trots att jag knaprat antihistamin, så jag fick ta min snålhet åt sidan och köpa nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar