Åh vad jag slitit mitt hår om förskolan! Vi ville ha bästa förskolan av bästa möjliga men vi sökte trots detta till en förskola som inte bara har ettor på Ofsted (myndighet som kontrollerar barnomsorgen i UK). Det är dessutom en statlig skola och inte en privat, som vi ville ha från början (som föll bort på grund av ekonomiska skäl).
Vi fick en plats och det var med fruktansvärt blandade känslor som vi gick dit. Första dagarna var jag glad och nöjd men sen började jag se saker som jag inte gillade alls. Småsaker, som att en pojke stod och grät helt ensam i över en halvtimme, eller att de inte hade superbra koll på vad barnen hade på sig utomhus etc.
(EDIT 2018)
Detta är ett gammalt inlägg som jag inte skrev klart. Lika bra att publicera när jag tänker tillbaka på hur det varit tidigare... Andra saker som hände var att E ibland kom hem och berättade hemska saker om att en flicka t.ex. hade stått och sparkat någon i huvudet, att ett gäng större killar puttades utan att någon ingrep etc. Utemiljön var fruktansvärd "temporärt", som de sa men det hände aldrig någon förbättring. Barnen befann sig i samma sal allihop; 3-4 klassen med pappväggar emellan. Den ljudnivån var svår att hantera, särskilt för E som har svårt med mycket ljud. Efter 6 månader flyttades hälften av barnen till en annan temporär byggnad - en gammal kyrka. Uteplatsen blev nu istället en kyrkogård med fallfärdiga gravstenar från 1800-talet. Föräldrarna var helt fokuserade på att deras 4- och 5-åringar skulle göra läxan till varje pris. Hörde en mamma som skamsen sa till läraren att hon minsann suttit och tvingat sin 4-åring att göra läxan men att hon inte orkade efter 2 timmar gråt och skrik. Sedan bytte skolan ledning och det blev bättre på många fronter men också värre på många andra. Till slut blev det för mycket för oss att stå ut med och tur var väl det för nu bor vi i Sverige igen och det är så mycket bättre skola här!!! Tilläggas kan att de flesta av våra gamla vänner har flyttat sina barn från den hemska skolan. En pojke som flyttade till en skola i närheten sa till sin mamma efter första skoldagen på nya stället att det kändes som att bli utsläppt från fängelset... Det säger ganska mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar