Hej igen

I Whipsnade zoo - en ny favorit.

Jag har varit ganska frånvarande på sistone och det beror mest på att det hänt så enormt mycket sedan mars.

Vi har bland annat äntligen flyttat från vår iskalla lägenhet i Woolwich! Det enda vi saknar från lägenheten är den magnifika utsikten från fönstret, men det kan vi leva med. Vi har bytt ut den mot en vy in mot en grön innergård och bor nu närmare centrum, närmare Ms jobb. Vår vardagskvalitet har förbättrats så otroligt mycket bara genom att M är hemma minst en timme längre! Här finns  även så mycket mer att göra med barnen, massa aktiviteter under vardagarna och är vi inte på humör så går vi till Vicky Park och hänger på någon av lekplatserna. Det är som att en ny fas av vårt liv börjat i och med flytten. Samtidigt har det varit ytterligare en psykisk och fysisk påfrestning och det är inte direkt vad jag behöver just nu, när väggen är riktigt nära. Jag har haft för mycket att göra och för lite ork för att göra någonting utöver det som verkligen måste göras.

Lägenheten är jättebra på alla sätt och vis och vi tycker mycket om den, även om det finns en del mindre bra grejor som vi måste få fixade (mer om det någon annan gång). Jag minns att jag frös hela första veckan trots att vi hade 28 grader inomhus, gasvärmen igång hela tiden. Det var nog av bara farten, eftersom jag frusit så förbaskat i förra lägenheten och kroppen inte kunde slappna av.

Jag saknar Es dagis och det gör nog han också. Han har tyvärr inte kunnat få plats på något dagis här och jag är orolig att engelskan blir lidande inför skolstart i september. Men han pratar mer och mer och man kan faktiskt föra enkla samtal med honom, vilket är helt fantastiskt och jag är sååå stolt!

Jag saknar också de människor vi lärde känna i Woolwich under vårt år där, men det är inte jättelångt och vi kommer säkert fortsätta träffas fast troligtvis inte lika ofta eller spontant.

Jag är så dålig på att lära känna folk. Jag hade jättelätt för det innan, men nu är det annorlunda. Jag utgår från att folk ändå inte kommer gilla mig och läser in massa saker i deras beteende. Jag pratar ofta med andra mammor på öppna förskolan, men det är som att jag läser signaler och situationer fel. Känner mig helt socialt handikappad, som om jag hade dyslexi fast i sociala sammanhang, interaktion mellan människor. Jag har inga problem att kallprata med människor men på något sätt är det omöjligt för mig att hålla kvar bekantskapen, jag vet inte hur man gör??! Jag skäms också för att jag är en sån usel vän åt de vänner jag redan har, är fruktansvärt dålig på att hålla kontakten. Vet inte varför det blir så… Ska försöka jobba på det när jag löst de mest akuta problemen jag slåss med just nu.

Well, det blev visst lite längre än jag tänkte från början. Eurovision är inte så kul som vi tänkt oss heller - därav mer tid att skriva. Både jag och M sitter med datorerna i knät och halvkollar på TVn. Många bra bidrag men också många sömnpiller. Extranumren var suveräna och vi älskar Petra Mede :)