Att sakna vännerna. Det gör vi verkligen och det är nog den största nackdelen av dem alla. Det finns mail och sånt, men det är inte samma sak som att hänga varje dag efter skolan. Vi har varit i London en gång sedan flytten och då hälsade vi på några utav dem. De har även varit här. Kanske blir det ett ytterligare besök snart??
Att sakna London. Detta är något som vi inte tänker så mycket på idag. Så snart vi kom hem efter den där sommarresan i Sverige när tanken på att flytta plötsligt inte var särskilt främmande, så blev London lite mer smutsigt, lite mer stinkigt. De rosa glasögonen föll av, så att säga. Men visst saknar jag London. Jag saknar parkerna, husen, tunnelbanan, bussarna, atmosfären. Saknar att kunna dra till lekparken och välja och vraka bland saker att hitta på med ungarna. Jag saknar mängden människor, hjälpsamheten, att snacka med någon på stan, att dra till landet på helgen, att vara egen. M saknar inte London alls. Han fick å andra sidan åka tillbaka minst en gång i månaden första året.
Färre saker att göra i Växjö. Ja, denna saken är verkligen påtaglig. Det är inte alls lika lätt att hitta på grejer här som det var i London. Det finns en bra lekplats i Växjö. I London kunde vi gå till olika varje dag, som var större och roligare än den enda vi har här. Vi hade en arsenal av muséer, caféer, djurparker och andra fantastiska utflyktsmål inom en radie av max 30 minuter med tunnelbana. Det var dessutom betydligt billigare att hitta på saker där.
Barnen hamnar efter akademiskt. Detta var ett ganska stort orosmoment just där och då. Det blev påtagligt efter flytten att barnen tappade engelskan snabbt, de tappade en del av sina akademiska kunskaper rent generellt. E började förskoleklass här, efter att ha gått year 2 i London. Han var dessutom hemma i 2 månader innan han fick börja. C började dagis efter att ha gått reception i London. Så visst blev det skillnad, men det är inget jag funderar mycket på just nu eftersom vi fått så mycket annat. Svenskan har tagit fart, personlig utveckling och värdegrund får mer utrymme. Jag tycker att skolan här har varit ganska bra på att utmana framförallt E, även om vi fått kämpa lite med vissa saker. Just nu är det andra saker som spökar på skolplan, men de har inte att göra med det akademiska utan om barnens behov. Denna punkten är därför den minst relevanta efter flytten.
Det finns saker som vi inte räknat med som också varit nackdelar och det handlar framförallt om astmosfären barnen emellan, språket och fokus på status. C var en tyst, bestämt och explosiv grabb i London men han var aldrig ful i mun. Han var den som stormtrivdes i London mest tror jag. Jag minns första dagen på dagis i Sverige när han kom på morgonen och någon liten kille från samma avdelning ropade "Vad gör du här din jävla bajsunge" till honom. Han blev så upprörd och ville knappt gå till dagis på flera dagar. Idag är han den som skriker mest svordomar av alla. Han har full fokus på att vara bäst, ha bäst saker i spel etc. E svär också mycket, men har inte samma fokus på status. Jag minns hur förskräckt jag själv blev första dagen i förskoleklass när några småflickor på 6 bast satt och diskuterade vilket märke de hade på sina kläder. I London fanns inte den konkurrensen, ungarna gick med både fattiga och rika barn, hade skoluniform och alla struntade fullkomligt i märken.
En ytterligare sak är just det här med spel. Här har alla ungar en dator - även våra ungar. Det blir så stort fokus på spelandet och risken vid begränsning är att det blir en begränsning rent socialt också. Man kan säga att C bytt ut sin besatthet av tåg till besatthet av datorn. Det är det enda han vill göra om dagarna. Det är mycket svårare att styra det eftersom alla andra också spelar och eftersom det är svårt för kidsen att hitta på och göra saker själva utan att slåss och bråka samtidigt som vi har mycket med hushållet och med uni, så blir det en negativ spiral. Det är definitivt en sak som vi behöver lägga mer fokus på under det kommande året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar