Att flytta tillbaka till Sverige, del 3

Beslutet om flytten kom relativt plötsligt och jag minns att det var under påsken 2015 som det verkligen började landa i oss att vi var redo att flytta. Vi var i Sverige och kände båda att det kanske inte vore dumt att flytta tillbaka. Vi hade inte bestämt oss än och definitivt inte bestämt vilken stad. Jag ville inte bo i Stockholm eller Göteborg, kom fram till att om vi ändå skulle bo långt från familjen så kunde vi lika gärna stanna i England. Malmö föll helt bort. M vägrade tyvärr Lund. Men så började vi leka med tanken att bo i Växjö. En del vänner kvar, familjen på nära håll. Båda min och Ms systrar i närheten, Ms föräldrar likaså. Det var i Växjö vi träffades och Växjö har alltid känts som ett hem för mig, eftersom det var mitt första egna hem efter gymnasiet. Vacker natur, nära till min del av familjen... På sommaren 2015 bilade vi till Sverige och det var under den resan som tanken landade helt. Jag minns stunden då det gjorde det. Vi var ute och körde på kvällen. En ljummen sommarkväll med solnedgång. Det var så vackert! Jag tog en bild... När vi kom tillbaka till England började vi på allvar planera för hur det skulle vara att flytta. Var det rimligt? Vi skrev listor med för- och nackdelar, kollade upp dokument och teknikaliteter, flyttfirmor. Sen tog vi klivet.

Jag minns att jag var så rädd för om beslutet var bra. Ju närmare flytten kom, desto mer panik fick jag över att vi tagit fel beslut. "Tänk om X" och sätt in valfritt katastrofscenario i X - det var det som gick på högvarv i min skalle. Jag gjorde research all min vakna tid, var helt manisk. Skolor, sjukhus, vårdcentral, tandläkare, bvc, områden, regler... Jag skrev listor på samtliga våra möbler, hur mycket plats de tog, vad det kostade att flytta dem kontra sälja/köpa nytt eller begagnat. Jag letade lägenhet, undersökte hur vi kunde komma ur vårt kontrakt på befintlig lägenhet, vad det kostade att få den städad, målad, fixad, hur man byter skola, etc. Det var så mycket att göra och så mycket som kunde gå fel! Och så lite tid... Vi flyttade redan i november 2015. Minns inte varför just då, men förmodar att det var mycket på grund av att vi fick lägenhet från den tiden (?).

Detta inlägg skrev jag på Instagram strax innan flytten och det beskriver så väl det jag kände då.

"Lite panikartat just nu, för sent att tänka om, för mycket att hinna med, för många att hinna träffa. Glädje och spänning för det nya som möter sorg och vemod för att lämna det gamla bakom sig. Snart säger vi hejdå till London och England och påbörjar ett nytt kapitel i en kär, gammal stad men helt på nytt och från början."

Våra goda vänner från Polen kom samma vecka som vi skulle flytta. Såååå tacksam över dem! Det var de som hjälpte oss med sista energiboosten för att packa och jag hade aldrig klarat det ensam (för ensam var ju vad jag var eftersom Mio jobbade). Samma vän som hjälpt mig att packa när vi skulle flytta till London 4 år tidigare 💕

Fattar inte hur jag orkade. För sen kom kalabaliken med att måla om skiten, fixa mattorna som var fläckade med kräksjukan från i våras. Jag var fast övertygad om att inte låta hyresbolaget få en enda penny av vår deposition. Och jag lyckades trots att jag målat fläckar med fel nyans av vit.

Vi fick en underbar avskedsfest hos goda vänner, som vi också övernattade hos. Jag saknar den gemenskapen otroligt mycket...

Och sen bar det av... Vi kom fram på natten. Trötta barn och en ordentlig käftsmäll från de isande vindarna i Köpenhamn. I kontrast till sensommarvärmen och solen i London. Vi bodde några dagar hos Ms föräldrar innan våra möbler kom och vi kunde flytta in i vårt första hem efter flytten. Det blev två till under de kommande 4 åren, men det vet vi sen gammalt att vi flyttar mycket. M kom ner så sent som igår och utbrast "tänk vad mycket vi hunnit med och hur långt vi kommit sedan vi flyttade hit för 4 år sedan". Och det är precis så.