Ett underbart vårväder mötte oss i London. Solen skiner, blommorna blommar, vi har till och med sett en humla! Klart godkänt av Storebror. |
Jag själv kastas mellan förundran, njuting och förtvivlan i denna stora, vackra och fantastiska stad! Att få ordning på vardagen med två små barn medan man lever i resväskan är inte lätt och så fruktansvärt frustrerande, utmattande och stundvis för jävligt. Men det vägs upp på helgerna när M är hemma och vi åker ut och hittar på roligheter. På ett sätt känns det faktiskt som om någon sorts pusselbit som alltid saknats nu äntligen fallit på plats. Samtidigt känns det skrämmande och orimligt att vi ska starta ett nytt liv på en helt ny plats där vi knappt känner en jävel. I alla fall jag, då. Kanske försvinner den där malande oron när vi gjort oss hemmastadda här på riktigt, när jag börjat umgås mer med människor som är äldre än 2, kanske till och med vuxna..?
Premiärturen i vagnen, som för övrigt blev en succé. Det är relativt lätt att ta sig runt nu, förutsatt att det finns hiss på destinationen. Och det är inte självklart. |
Eftersom mitt långa, djupa inlägg försvann efter stycket ovan på grund av nån satans internet glitch och för att jag blåögt inte sparat varannan sekund, så avslutar jag härmed min kväll och blogginlägg arg som ett bi. God natt!
This just in: Ett perfekt slut på en perfekt dag; M spiller ut ett glas rosé i vår NYA, VITA soffa. Med avtagbart överdrag givetvis, för vi tänkte ju på precis allt när vi köpte den. Bara det att vår tvättmaskin är mindre än dem vi är vana vid, så det blir ingen tvätt där inte. Så underbart, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar