torsdag 21 juni 2012

Bloggtorka och svammel

Jag skrev mycket dagbok när jag var liten. Nu i efterhand har jag läst dem alla och hälften av alla inlägg börjar med "Kära dagbok, förlåt att jag inte har skrivit på flera veckor"... Och jag har tydligen inte ändrats på den fronten för jag uppdaterar här max en gång i veckan, troligtvis ännu mer sällan. Man tror att man kommer minnas allt som händer, men så är inte fallet och definitivt inte när det gäller mig (minne som en guldfisk). Men trots detta, eller kanske just på grund av detta, lever jag kvar i illusionen om att jag kommer minnas allt. Varje ny tand som tittar fram, varje nytt ord som för första gången når ut utanför barnens huvuden, varje ny gest... Ja, allt! Men så är det ju detta med tiden också. Den räcker bara inte till... Kvällarna är ofta korta och intensiva, när vi försöker få ordning på allt som plockats fram under dagen och sen stupar vi i säng. På dagarna försöker jag vila ikapp men det går ju inte alltid så bra.

Vi har haft besök i en vecka nu och nu när Aga har åkt, känns det tomt och trist. Ska försöka att lägga upp lite bilder på vad vi gjort och vilka ställen vi besökt men det blir säkert inte av :)

Jag fick även tummen ur och beställde en tid på vårdcentralen till mig själv. Jag har varit så fruktansvärt trött, hängig, snurrig, illamående, öm etc de senaste månaderna och jag var jätterädd att inte bli tagen på allvar när jag väl sökte hjälp. Men hon jag pratade med verkade vara jättehjälpsam och redan nästa dag fick jag tid för blodprovstagning. Nästa vecka blir det besök hos en läkare och innan dess inväntas blodprovsvaren. Jag hoppas nästan att det är något. Något obetydligt litet, lättåtgärdat givetvis, så att jag kan få lite piller eller extra vitaminer eller vad det nu krävs och att det sen går över och jag kan vara "jag" igen. Är rädd att de inte hittar något alls och det visar sig att mitt nya jag helt enkelt mår så här pissigt och grinigt. Vad jag är tacksam över att vi haft så mycket besök de senaste veckorna!! Det känns som om det har hållit mitt humör på en någorlunda bra nivå under längre perioder än bara en dag i sträck. Och igår och idag har faktiskt (knappt så jag vågar skriva det) varit mycket bättre! Undrar om det bara är lugnet före stormen... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar