Idag var vi på första föräldramötet på förskolan. M hade inte varit där innan, så vi tyckte båda att det vore kul om han kunde vara med. Därför blev det en väldigt tidig tid men vi lyckades dra oss upp i ottan och komma i tid allihopa!
Vi har gått där i 5 veckor nu. Första dagen var C också med och han sprang in direkt, lekte med alla barn och tog för sig. Han ÄLSKADE det! E är mer försiktig och betraktande. Han leker gärna med barn i mindre grupp men försvinner lätt in i sig själv i stora grupper, då han föredrar att leka ensam när det är för mycket stoj runtomkring. Efter att C demonstrerat sitt krigstjut för de andra barnen när han inte fick som han ville så kom vi fram till att det kanske vore bättre om han inte fick gå fritt. Jag har alltså haft honom i bärsele dag in och dag ut under dessa 3 veckor (2 veckor tog min fina syster hand om honom på förmiddagarna).
E började känna sig mer säker, lärde känna pedagogerna och alla fantastiska barn. Han började leka mer och mer, men så fort han inte kunde se mig så fick han tokpanik, skrek hysteriskt, klistrad mot rutan på entrédörren... Det var mer än vanliga utbrott, mer desperat. Många dagar har jag undrat vad i helsike jag håller på med egentligen. Han VILL JU INTE! Vi kan göra på annat sätt, vill inte förstöra honom, vill inte tvinga honom... Ville många gånger skita i allt och bara ha honom hemma istället. Engelska lär han sig ju så småningom ändå.
Jag pendlade mellan att älska förskolan och att inte gilla den alls. Men ju längre tiden gick och ju mer jag lärde känna barnen och de vuxna så kom jag att tycka mer och mer om den. Och så för några dagar sedan gjorde C oss alla en tjänst - han tömde sin blåsa. Rakt genom blöjan, genom byxorna, genom bärselen och genom alla mina tröjlager. Förskolan hade tyvärr inga extrakläder i storlek större än för 4-åringar så jag fick snällt säga till E att jag precis blivit nerkissad av lillebror och att vi skulle hem och byta om. I samförstånd med en av pedagogerna gick jag. E fick tokbryt givetvis men visste ändå att jag skulle utföra nåt och komma tillbaka. Hon tog upp honom i famnen och efter att jag och C gått hade de gått ut för att visa att vi inte fanns utanför. E accepterade detta! Jag hämtade honom efter 30 minuter och isen var bruten! Har sedan dess lämnat honom varje dag efter morgonsamlingen. Tokbrytsperioden har minskat stadigt för varje dag och nu gråter han 1 minut i famnen på pedagogen och sen springer han iväg som ingenting.
Det är så skönt att se honom så tillfreds på förskolan nu! Idag på föräldramötet fick E massa beröm. De var så överraskade och förvånade över denna plötsliga vändning. Han använder mycket kroppsspråk och pratar jättemycket svenska med alla men börjar använda engelska ord mer och mer. Han leker mer och mer med andra barn, han sitter med och sjunger när de har sångstund... Och när jag kommer och hämtar honom, så blir han jätteglad och berättar om allt som han hittat på :)
Varje dag överraskar han mig genom att blanda in fler och fler engelska ord och uttryck i sitt tal. Idag satt han till exempel och sjöng "wind the bobbin up" och gjorde rörelserna innan han somnade efter lunch... Han utvecklas massor och det är både fantastiskt och skämmande att se. Vill ju inte att han växer upp alltför fort :)
Igår var sista dagen innan half term, så nu väntar en hel vecka hemma. Skolan anordnar ändå en del aktiviteter så vi ska troligtvis gå dit några dagar ändå. Och C får vara med, vilket är skönt så jag slipper bära honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar