Plötsligt händer det

När C var 6 månader, sa han sin brors namn för första gången. Han använde det väldigt medvetet under några dagar men sedan slutade han. "Mamma" började han säga när han var kanske 9 månader men även det under en kort period och sedan var det mest "Mamamamamama" om han var ledsen, men inte utöver det. För några månader sedan sa han "Tah!" när han fick något - alltså "tack". Men även detta under bara några dagar.

Han har inte jollrat jättemycket, utan mest sagt "m!" om han vill något. Han har använt kroppsspråk och han nickar och skakar på huvudet och varierar tonläget på sitt "m" så att man förstår vad han menar. Jag vet att han haft förmågan att göra olika ljud, för ibland har vi fått höra dem. Men om man frågar honom ifall han kan säga något så bara blir han jätteblyg och fnissig och vill inte alls.

För några veckor sedan såg vi en tydlig förändring i både tal och humör. Han började bli riktigt frustrerad och arg väldigt lätt. Ingen stubin alls (nästan som jag, då) och det har varit mycket skrik och bråk från honom. Jag tror att han börjat greppa det där att han kan kommunicera och få oss andra att veta vad han vill, men att han samtidigt förstått att han är väldigt begränsad genom att inte kunna prata med oss. Han har börjat använda mer och mer ljud nu och han jollrar/pladdrar för sig själv väldigt mycket.

För någon dag sedan lekte vi titt-ut-leken och plötsligt hände det! Han sa TITTUT!! Han blev nog lika chockad och stolt som jag för han skrattade jättemycket och sa det flera gånger. Jag spelade in det också för jag kände i magen att det är nu det lossnar! Det här måste vi dokumentera! 

Och mycket riktigt: Idag, alltså på självaste fars dag, sa han "Pappa" för första gången <3 M blev jätteglad!