Oh nej...: Semester och harmoni

Och så galopperar tiden iväg än en gång. Jag har hunnit vara på min minisemester - alldeles ensam! Jag var i Warszawa hos min fantastiska vän A i fyra dagar och kom hem som en helt ny människa :) Jag hann träffa min far, min bror och hans tjej och även min mormor och mamma och massa andra kul människor! Jag kunde äta på restaurang. I lugn och ro! Det är sant! Och M och barnen? De hade det hur bra som helst! Detta kommer definitivt bli tradition från och med nu!!

Det har nog varit väldigt viktigt för dem att få denna tiden utan mig. Dels för barnen, för att de ser att även pappa kan göra allt som mamma kan. I synnerhet E, som är totalt besatt av att jag ska göra allt från morgon-bobok till att knäppa jackan. Men jag tror också det varit enormt givande för M att bara vara med barnen 24 timmar om dygnet i några dagar. Inte bara för att han får mer insyn i hur min vardag ser ut, men mest för att jag tror det stärkt honom och gett honom mer självförtroende.

Jag minns när M skulle börja vara föräldraledig när E var liten. Jag tror han hade 2 dagar i veckan och jag jobbade de dagarna. Det var så härligt att se bandet mellan far och son stärkas och att se att det jag gjort i 6 månader kanske inte alls var bästa sättet. Jag älskade att han införde nya rutiner som jag kanske inte ens tänkt på eller vågat prova (eller provat x veckor tidigare och förkastat dem pga dåligt resultat, men som nu funkat). Det är samma sak denna gången. Det känns som om vår vardag genomgått en mindre renovering! Plus att jag nu hunnit vara för mig själv (underbaaaart!) och har mer energi.

Idag skulle vi först till Science Museum, men det blev lite sent för det. E ville tvunget gå till ett museum (inte ens lekparken dög!) så det blev, efter många om och men, National Maritime museum. Marinmuseum alltså. Det är lagom stort och har en avdelning där barnen kan leka av sig - perfekt! Och det var enklare att vara ute med barnen idag. Det är som om de kommit till en ny fas, som är aningen mer harmonisk. Mindre stoj, mindre skrik... Fantastiskt!

C somnade i bussen på väg hem. Klockan 17.15!!! Han gick verkligen varken att stoppa eller att väcka, trots att det småregnade på honom. Jag hoppas verkligen att han sover hela natten. Väl hemma fixade M vid datorn och E och jag myste lite i soffan och tittade på Star Trek. Han somnade och jag tänkte att jag också skulle sova, men M påminde mig om att... klockan bara är sju! Helt sjukt tidigt. Vi kanske till och med kan se en film ikväll och ändå lägga oss tidigt :D