När vi bodde i Sverige irriterade jag mig på att man alltid såg hundbajs på stan. Nu, när vi bor i England tänker jag att det var ett angenämt problem jämfört med vad vi har här... Egentligen är problemet i grund och botten samma, men SÅ mycket större! Trots att det, vart 50:e meter, finns en "Bag it, bin it"-logo sprayad på trottoaren, så plockar fan ingen upp efter sina fyrbenta vandaler!!! Det skits på gångvägar, i gräset, på murar (!), på staket (!!?), i trappor... Och varför är hälften av hundarna dåliga i magen? Det händer nästan varje vecka att E kommer hem med skit på skorna, någon gång har jag upptäckt det först när han redan inspekterat den spännande "gröten" (YUCK!!!).
Det har gått så långt att E inte får gå i gräset bredvid gångbanan, för det slutar ta mig tusan ALLTID med att han trampar i nåt - oavsett hur noggrann jag varit med att syna minsta lilla centimeter framför honom. Och aldrig i livet att mina barn hoppar i alla vackra lövhögar, för man vet aldrig hur många kilon dynga det ligger däri och väntar.
När man går ute på stan är det som ett evigt jäkla bajs-slalom för att undvika alla rykande (om man har tur, för då syns de i alla fall bättre) äckelhögar. Nej, nej, nej kör inte där, det ser ut som ski... eller nej, det var visst ett brunt löv. Stanna! Du körde nästan i bajs! Aha, en TOM (???) bajspåse. Nu kör jag jävlar var jag vill! Även på lövhögen här bort--- KLAFS! Skit... Game over.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar